Göteborgsposten – 23 december 1865, sida 1

Och nu till sist, en angenäm och fridfull Jul åt oss alla! Må den rena och den oskrymtade glädjen vara den förnämste gästen v vid rikemans bord, ty då äro vi lörvissade om att i hans sällskap följer en annan god engel: barmhertigheten, och mången stråle från glansen deruppe i praktens s salar skall då falla ner i de umma boningar der nöden och behofvet dvåätjas. Och J sattige och be:ungade, törtviflen ej; när nöden är störst är hjelpen närmast; tålamod och förtröstan vare edra ledstjernor och ihågkommen skaldens sköna ord: Kom ej på min lott denna verkdenes gull, Min s dock af heliga toner sull. Som falla likt dage på mitt hjerta. Och mången som är och så mången som var, En tröstande broder. en vårdande far Jag bjuder till jul i mitt bjerta. ———