Göteborgsposten – 23 december 1865, sida 1

kiksdags-Kaleidoskop. XXL D. 21 December. Om icke kammarherren Liljenstolpe fun vits till, så hade väl gårdagens plenum på iddarhuset aflupit i allra största stillhet. Nu jeredde han riddersmännen nere i salen och ss deruppe på läktaren en liten, men väl yeböflig, tornöjelse. Ur Liljenstolpe är en zanska produktiv man i motionsvag, han är )oktryckärnes bäste vän, men en skräck tö: le utskott dit hans oftast mycket originela astän icke djupsinniga, motioner remitteras. an hade väckt en sådan, som gick ut på on reorganisation ar befordringsväsendet. Ekono niulskottet fick den på sin del: den uppläses och ordföranden tog den i sin vonstra hand, attade klubban med den högre och frågade: behagar utskotter fästa något afseende pu hen uu upplista motionen? — Nej! — blet å! svaret — och genast föll klubban. Motionen j! var dödad. Men den skall derefter at stän-(1! den grundlagsenligt begratvas — och så alläls ett memorial om den till riksständen. Hrj, Liljenstolpe blef nu topp rasande ty — pad: stod han — utskottet hade icke ens gifvet hans motion riktig rubrik. Derjemte hadoutskole med on oxompellös knapphåvdiglet och i hånande ordalag alärdat motionen. Ilan förmälte sig skola hos konstitutionsutskottet anmäla saken, yrkade på ålerremiss först och sedan på yttertigare bordläggning af betänkandet — och den lille kammarherren surrade som en broms under tiden. Utskottets ordförande, gretve Björnstjerna, törsäkrade att man haft mycket svårt att komma underfund med hvad br L. egentligen hade äsyftat med sin motion, men man hade slutligen blifvit ense om att den kanske borde tagas som ett nu eller mindre ofrivilligt skämt, och derefter hade den blifvit behandlad. Till hr Lilje: stolpes yttorliga harm blef betänkandet godkandt, hvilket föranledde en reservation från moionärens sida. ir Fiuinghoff motionerade — till adelns stora häpnad — atv ritdarbussalen skulle upplåtas ull samlingsrum för den blitvande öfre kammaren, enär annan lämpligare lokal saknades. Men motionen blef begärd på bordet. så att den nog härnäst blir pepprad. Justiviekausleren von Kock uppläste ett memorial rörande Nordvestra stambanan, som han ansåg ej böra påskyndas; men då togo hr Linroth och friherre K. Cederström till orda och förklarade sig vara af alldeles motsatt åsigt. Den senare talaren var såsom vanligt srikostig på vackra fraser, men den förre talade mera rakt på saken. Emedan inga verkliga frågor behandla des i borgarståndet, men hrr Henschen och Ljungberg förmodligen tyckte att protokolli ston skulle ha något besvär för det arvode han uppbar, så talade de åtskilligt om en al ekonomiutskottet afstyrkt motion rörande ex peditionslösen. IIvad nämnde talare förötrigt ville, var svårt att fatta, äfven dersöre att stän dets ledamöter lika obesväradt, som högljudt samtalade om nyheterna för dagen, hvilket ock var vida trefligare. Ståndets talman lider fortfarande at giktplågor, som blifvit nästan envisare sedan han i brådskan förklarade den nya riksdagsordningen sedan införd. Det tal hvari detta öfverraskande meddelande förekom, återgafs af samtlige tidningsreferenterna ordagrant lika; men det hindrade ej talaren sjelf att sedan blifva mycket ond på ståndets protokollist som äfven ordagrant resererade det märkliga talet. Sannolikt blir det i protokollet nödtorftligen sörbättradt — hvilket ock har giltiga skäl för sig. I bondeståndet gjorde Johan Johansson i Skyberga, Örebro län sitt inträde. Han är så tillvida en märkvärdig person, att han unde: Carl Johans tid blef anklagad lör majestäts brott, dömd och insatt på fästning, men benå dades efter någon tids förlopp, och valdes se dan till riksdagsman vid åtskilliga riksdagar Det är en mycket beläst man, ehuru han säl lan låtit höra at sig i ståndet. Huru qvickt det går att expediera mo tioner i Ekonomiutskottet synes deraf, att a 36 redan handlagda motioner, hafva 34 afstyrkts och endast två tillstyrkts