Göteborgsposten – 8 december 1865, sida 1

ty han hade berättat henne att han skulle följa Dudley till jernvägsstationen, hvarifrån han kl. fem på morgonen skulle afgå till Derby — öfverraskades, säger jag. af att se sin gamle herre ligga på sin soffa ungefär i sin vanliga ställning. — Det var icke just något besynnerligt hos honom, sade gamla Wyat, utom att eau de Cologne-flaskan var utspilld vid hans sida öfver bordet och han sjelf död. Hon tyckte att han ännu ej var fullt kallnad då hon fann honom och sände derföre den gamle hofmästaran efter d:r Jolks, hvilken yttrade att han dött af för mycket opium. Hvad skall jag väl säga om min olycklige onkels religion? Var den blott ytterligt skymteri eller hade den någonsin en åder af uppriktighet? Jag kan ej säga det. Jag tror dock ej att hans hjerta i någon mån stod öppet för religionen, hvilken är den högsta form af tillgifvenhet. Djefvulen hade nalkats hans hjertas citadell på smygvägar, med många zigzaggångar och paraleller. Han hade först fallit på tanken att gifta mig med sin son genom ärliga medel, derefter med oiärliga, och då dessa utsigter tillintetgjordes, blef beslutet att bemäktiga sig allt genom ett mord det herrskande. Jag tror nästan, att onkel Silas for ett ögonblick trodde, att han var en rättfärdig man. Han önskade att vinna himlen och undvika helvetet, ifall det fanns dylika platser. Men det var andra saker, hvilkas tillvaro var mindre hypotetisk och som han mera önskade sig eller mera fruktade, och så kom frestelsen.