Göteborgsposten – 8 december 1865, sida 1

—7——77——7 ende af för honom okända personer, men som han naturligtvis genast ansåg äfven vara förslagets motståndare. Antydande sin glädje deröfver till den förste med hvilken han inlät sig i samtal, blef hans förvåning än större när han fick visshet derom, att i nämnde samqväm sannolikt icke fanns någon enda, som ej var förslaget varmt tillgifven. Den stackars friherren trodde sig helt plötsligt ha kommit in i en Jacobinerklubb, och han skyndade dädan, glad att med lifvet ha kommit undan dessa beskäggade herrar med så rysligt vilda ögon. Af referaterna från riddarhuset torde ni ha inhemtat, att flera af de mest reaktionära talarne uttryckt sitt djupa förakt för tidningspressen. Men detta förakt är endast vilkorligt. De försmå alls icke tidningspressen då den kan i deras intresse begagnas. För några dagar sedan, medan ännu landsortsdeputerade vistades här, begaf sig en af det ridderliga motständspartiets itrigaste kämpar, kammarherre N. T, upp på Fåderneslandetsbyrå, och bad mycket inställsamt att en artikel i protektionistisk syftning måtte blifva införd i det aktade bladet— (så benämnde han det nu). Då man svarade att uppsatsen skulle införas, om han blott ville underteckna den med sitt namn, så förmälde han sig dertill vara obenägen. När han var färdig att gå, sporde han om redaktionen hade sig bekant, att bland de hitkomna deputerade fanns äfven fyra — tjufvar. Se der ett litet exempel på de medel, som reaktionen begagnar. Till presteståndets ledamöter aflemnades i Måndags en icke undertecknad adress, hvari detta stånd ej blott varmt uppmanades, utan rent af anbefalldes att göra gemensam sak med den del af adeln, som vill rädda konungamakten genom att förkrossa representationsförslaget. Den gjorde också behörig verkan i ståndet och föranledde till det för detta stånd förödmjukande beslutet att ej afgöra representationstörslaget förr än utgången på riddarhuset var känd. Men hvad man icke beräknadt var, att denna adress föll i Aftonbladets händer, der den med behöriga kommentarier aftrycktes. Emellertid väckte adressens offentliggörande ett gräsligt larm i det ridderliga lägret. Det beslöts att helt och hållet desavouera den. Ingen af de reaktionära hade dock mod dertill, fruktande för vederspelet. Men slutligen åtog sig den fanatiske grefve Mörner att göra det, och som denne grefve, när han blir vred, alltid tappar hufvudet, så begick han den oförsyntheten att i går på riddarhuset påstå att adressen var understucken och att den utgått från Aftonbladets tryceri, — och detta fastän boktryckarens namn stod på adressen, och fastän det kan ledas i bevis, att en grefve R., som i Lördags afton örst besökt en boktryckare på Söder, med inmodan om att ombesörja tryckningen, men åvt afslag, sedan vändt sig till boktryckaren lagman, som mottog manuskriptet, trycktel et och erhöll liqvid för sitt arbete, sedan ett illräckligt antal exemplar af honom blifit uppsändt i presteståndet Måndags förniddag. Till hvilken ytterlig grad motständsparets raseri mot friherre De Geer är uppjagad an man sluta sig till af de anfall, som peronligen riktas mot honom. Jag vill ej tala m protokollssekreteraren Flach, som, då han ade ordet, med en af vrede darrande stämma ände sig direkt till friherren, yttrande: Ni — rg excellens har icke tvekat att utarbeta ch påtvinga konungen ett förslag, som unergräfver konungamakton — ty hr Flach ar länge beredt sig på detta tal, han har vederat in det i flera månader, han har lika inge retat upp sig, under det han för sjukMm Him ———