Det andra — och sista — gemensamma adelsmötet på börsen egde rum i går atton. Tilloppet var större än vid föregående sammankomst, eller omkring 450 ledamöter. — Diskussionen fördes nu af de flesta talarne med mindre lif än förut. Tvenne talare, begge stämda mot förslaget täflade om att ådraga sig åhörarnes beundran. Den ene, brukspatron C. Uggla är en gammal man och ätven vid denna riksdag ledamot i konstitutionsutskottet. Han ordade om vådan at att nedrifva den sekelgamla institutionen innan man fått god grund för en ny — och försäkrade att om adeln af yttre anledningar (deputationerna?) kunde förmås att rösta tör förslaget, så skulle ståndet derigenom inrista den mörkaste runan på sina vapensköldar. Vidare ordade ban om vådan at att reta måktiga grannar medelst absoluta styrelseformer. Men så bjöd han till att äfven göra sig lustig genom att skildra huru vissa reformadresser tillkommit, och det utgjorde glanspunkten i hans yttrande. ) Det strängt anlitade utrymmet förnekade oss att i lördags intaga detta brel, som derför, i dessa dagar då sjelfva minuterna äro af vigt, ej är så ulldeles färskt, men då innehållet är särdeles pikant, intaga vi det dock uv.. i Red. af G.-P. Å Li