Göteborgsposten – 28 november 1865, sida 1

JB oms ANSE EE VE TNA AKER AE ET IEEE — — tt ställa honom i spetsen för en deputation, o om han heldst önskade skulle draga dit pep-äsi darn växer — härleder sig från grefvens egen aäh andssekreter, som känner sin välskade förPp nansinnersta tankar så väl som sina egna. lärmed må nu vara huru som heldst, så har s resve Sparres uppträdande på Börssalen ib Lisdage alldeles icke höjt hans aktier hos det t parti han vill tillhöra, der han naturligtvis vill intaga en sramståendo position, och pålr hvars skuldror han vill höja sig till den plats! som utgör hans lefnadsmål. t Vill man få en temligen tillförlitlig må tare på industriprotektionisternas superlativa si ilska otver franska traktaten och mot finansministern, så skall man läsa Dagligt Allehan-: das ledande artikel för i Thorsdags afton. Den är ett riktigt mäsverstycke at raseri. Nen det gäller också att tå traktaten törkastadI gårdagens plena uttördes hos adeln, presteoch bondeståndet några törpostfaktningar, en fras, som nu kommit i bruk, sedan alla tankar äro upptagna at den Stora trågan. Vid föredragning till remiss hos adeln al den kungliga propositionen om torändrad grund ör landstingsmedlens uttaxerins, hvilken al justitiekansleren v. Koch torordades, gjordes dock at honom ett formealingstorslag i den syftning att den andel af nämnde skatt, som toll på siderna, skulle uttaxeras etter nu gållande grunder, och pa luudet efter andra artikeln. — I bondeståndet åter mötte samma proposition motständ från den allimera inflylelserike Carl Ivarsson från Halland, som tog flera ledamöter med sig. Han protesterade mot lörslaget såsom orättvist, för jordbruket betungande och onödigt. Ilos adeln töranledde den kongl. propositionen om förändrade grunder för beväringsskyldigheten, jemte införandet af en landtstorm, motstånd af friherrarne RKinckowström, Hugo Raab och hr Mannerskant. De anså o den föreslagna armåstyrkan otillräcklig. krigsministern bemötte inkaslen och framhöll vigten af att ej anskaffa en större armö än som kan hållas i fullt stridbart skick. Ir Mannerskantz uttalade den åsigt, att den nya armåorganisationen icke bör ske med upposkring at boväringens hittillsvarande öfningar, hvilka bordo bibehållas. Bondeständet gjorde en tormlig stormlöpning mot nämude proposition. Här klandrade man, att beväringen skulle ökas, att beväringsexorcisen skulle förlängas, att förslagetskulleundergräfvaskarpskytteväsendet och mmskränka trivillighoten. Man försäkrade, att allmogen vore beredd att gå man ur huse sarans stund, men icke till excereis, och ville man öka beväringen, så skulle den indelta armåen minskas, hvilket hade sympatier för sig i hela landet. Hela ståndet motsatte sig propositionen, och om den fälldes ganska skarpa omdömen. Sannolikt är propositionen mindre väl öfvertänkt, och kommer troligen att väcka ett ganska skarpt motstånd; men jag tror icke att den på de få dagar som förlupit, sedan den inkom, egentligen hunnit i bondeståndet skärskådas ur militärisk synpunkt, hvilket af dess ledamöter icke heller kan ske. Det förefaller mig allt mera tydligt, att de varma sympatier som i bondeståndet uttalas för skarpskytteväsendet i ganska väsendtlig mån motiveras af föreställningen att detta skall bli mindre kostsamt och mindre besvärligt, följaktligen medförande indirekt vinst. I presteståndet begagnade d:r Sandberg återigen tillfället — i anledning af rikshypoteksbankens ansökan att erhålla kreditivrätt på banken — att skildra jordbrukarens betryckta ställning. IIans antörande var som vanligt ganska varmt, men då han kom till nslutet var man alls icke klokare på hvad han -J egentligen ville. n Det märkligaste som i går föreföll, näst d dot att konstitutionsutskottets memorial med 1. representationsförslaget bordlades första gån -gen — var utan tvifvel bondeståndets enhäl-liga beslut, sattadt i anledning at C. A. Lars r Sons förslag, att en tacksägelseadress skull n aflåtas till justitieministern för hans mödol — ——