Göteborgsposten – 28 november 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. Jag kände min hela kropp bokstafligen genomföras af en iskyla. Hon visste ej att hvarje ord hon uttalade tycktes mig bränna som eld i min hjerna. Hon hade uttalat sin förfärande varning och afgifvit sin berättelse enkelt och utan alla omvägar, kort och tydligt, och jag vågar påstå att detta sätt att tillkännagifra saken var mera odrägligt än om det skulle skett efter tveksamt framstammade förberedelser. M:me var länge borta. Jag satte mig vid fönstret och försökte uppskatta min rysliga belägenhet. Jag var slö — jag såg i inbillningen de rysligaste saker, men jag såg dem som vi ibland ser ysligheter — afskurna hufvuden och brända hus — i en dröm och utan motsvarande sinnesrörelser. Det tycktes ej som om allt detta verkligen hände mig. Jag minnes huru jag satt vid fönstret och bliekade mot den motsatta sidan af byggnaden likt en person som är oförmögen men försöker att tydligt 4) Forts. fr. N:o 276.