kiksdags-Kaleidoskop. XIII. D. 26 November. Reformvännernas bland adeln sammankomst i Thorsdags afton på hotel de Sudde inskränkte sig egentligen ull att rådslå om inskassandet af en rymligare lokal till nästa seance om Onsdag, enar den liberala fraktionen så ökats att dun hittills begagnade lokalen anses otillräcklig. Anmärkningsvärdt är, att under sådana förhållanden har det betraktats som en i hög grad otillbörlig önskan att få begagna den mest ändamålsenliga lokalen — riddarhussalen. Den skulle, ha de konservativa förmenat, deraf blifva profanerad. Jag anser mig böra — såsom ett tidstecken — påpeka den ganska förklarliga oro som angripit de konservativa i anledning at de hitförväntade talrika deputationerna från landsorten. -Wäktaren för i Fredags vidrör den blott med lätt hand, uppgitver icke ens hvilka städer, som då redan beslutat atsända deputationer, och bedyrar föröfrigt att sinnesstämningen, med afseende på reformfrågan, är tullkomligt lugn och frågans afgörando icke motses under ringaste skymt at intresse eller otålighet. Se der ett sanningsvittne? med besked! I svår belägenhet har grefve Eric Sparre kommit. I Wenerborg beslöt man, såsom ni redan vet, på Måndags afton vid det talrikt församlade reformmötet, att anmoda den älskade grefven anföra stadens hitkommande reformdeputation, och nästan samtidigt hade grefven voäterkallelig: törenat sig med de konservativa, och när det olyckliga telogrammet från Wenerborg ankom hit, var gretven i full färd med att studera in sitt tal mot reformen. -Huru skall grefve Erik nu reda sig — trå gar man allmänt. Man skrattar åt den di lemma, hvari han blitvit försatt, och man äl mycket benägen antaga att den befängda ideen — — —