Göteborgsposten – 24 november 1865, sida 1

17) — — n k;—; — — verhand. Om man vill säga, att friherre De icer är Balder den gode, så kan grefve Sparre göra anspråk på att vara — Loke den. llistige. Af vida mindre betydenhet, men dock af ganska stoct intresse, är kabinettssekreter Sandtrömers uppträdande. Att han är förslaget obenägen, lider intet tvifvel. Hans uttalanden bekräftade det. Om han nu icke ändrar åsigt, så är, det klart att han röstar mot förslaget. Hans far! adlades derför att han var den mest frisinnade ofrälse i kung Oscars minister. Det mycket färska adelsbrefvet har för sonen fått ett högt värde. Deri ligger en varning för det myckna ordandet om utvägen att kreera liberala adelsmän. I de pergamenterade kalsskinn hvaraf adelsdiplomerna försärdigas måtte en magisk kratt i konservativ riktning ligga förborgad. I gårdagens plena inom riksstånden förekom intet af betydenhet — utom det att bland kungliga propositioner som öfverlemnades, ankom ätven en om transka handelsoch sjölartstraktaten, — Protektionisterna rusta sig till strid mot denna traktat. Till kanslist i Bondeståndet antogs folkskalden Per Thomasson. Han kommer att upprätthålla det poetiska elementet i det prosaiska ståndet — ett mödosamt kall. Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 21 Nov. Om jag var med på det förberedande valmötet i Fredags afton — frågar ni. Nalurlig:vis var jag der, men blott en liten stund, ty jag kom trån en seance hos den törtjusande mademoiselle Gulotin — och hon hade på en fråga al mig svarat: sök Jjuset — och så begaf jag mig upp på valmötet. Jag inträdde i Börssalen, aer åtskilliga aktningsvärda valmän vandrade tysta som Egyptens prester i skumrasket, ty den lika stora som dystra salen, var upplyst at två dussin steaimljus. Der sann jag alltså icke ljuset 7 och gick foljakligen min väg, smågrälande på börsdirektionen som icke betästat sin ododlighet genom att inleda gas i en byggnad der ljuset företrädesvis borde vara rådande. Att protessor Wilander gick miste om reprösentantplatsen för hulvudstadens första valkrets väcker mitt deltagande. Han ville så gerna bli vald. Men oturen fogade så att han fick husegaren Strömbom till medtätlare, och de motverkade hvarandra. Emellerud är häradshörding Dutva så lagom belåten med det förtroende som påtvingades honom. Hans tid är upptagen i Skandia-Bolaget hvars verkställande direktör han är med det ganska respektabla arfvodet af 15 å 18,000 rdr årligen, och derjemte har han en högst inkomstyringande advokatyr. Det beror nu på Skandia-Direktionens grace, om han kan få behålla sin befattning der, och på hans arbetsförmåga i öfrigt om han kan sköta sina kommissioner jemte representantkallet. Det är lätt begripligt, att under en tidpunkt, då allmänna uppmärksamheten uteslutande är koncentreral på represemationsträgan, hvarje tilldragelse, som med den står i gemenskap, ådrager sig uppmärksamhet. Såunda har man funnit det besynnerligt — andra åter finna det alls icke besynnerligt — att Dagligt Allehanda på sista tiden bjudit sina läsare på åtskilliga artiklar emot representationsförslaget, intagna icke blott i det omnibusiska bladet, der all införsel betalas kontant. Sålunda meddelades i lördags afton en redogörelse för adelns möte i Fredags på hotel Pucnix, hvilken var så hållen att inkasten mot representationsförslaget voro öfvervigande, hvaremot excellensen friherre De Geers för svar för samma förslag var ytterst matt refereradt. ) I omnibusnumret för samma dag ) Ehuru vi gjorde samma anmärkning, följde vi dock N. DD. A:s reterat ang. h. exe. de Gvers förelrag; detta återfinnes nu fullständigt i gårdagens och dagens n:o af G.-P. Redaktionen.