a att bekämpalliberalismen: han har städse ämpat för liberalismen. Hans företrädare ha nnehaft eller betordrats till tjenstebefavtningar staten — hr Björck, icke ehuru det är ganka visst att om han kunnat lörmäs att soKa agon anställning, så skulle en sådan icke våtats honom. Den enda ossictella utmärkelse om kommit honom till del ar — Wasaorden, om han fick på samma gang som hr Walldeu -egaren at Stockholms Annonsblad. Med ullkomlig säkerhet kan jag påsta att han blilrit vald ull riksdagsman 1 borgarståndet elter ir Wallenberg, om han sått uppsuulas som candidat; men det ullat han ej pa några vlsor och förklarade att om han dev oaktadt )sefve vald så skulle han genast medelst lakaremttest göra sig förtroendet qvitt. Jag har redan i ett toregaende bref berättat om de 4 hogst dyrbara konstsaker, som kuvgliga sannhen sRangt tul nauonalmuseum. PpOStudunngen meddelar uu kungliga familjens gatvor ull milltarsallskapet. Men hvad som Icke i tidningen kan specificeras, ar den kungliga familjeus välgörenhet mot behofvande och enträgna supplikanter. Om man en tormiddag kl. 9 går upp på yttre borggården, så fär man se ett stort antal personer, alla ytterst torstigt klädda, som der fattat posto. Straxt deretter kommer en aldre man klädd i hotlivre, som bar i handen en stor papperspacku. Det ar supplikantlernas beris eller papper: I hvarje sådant ligger en eller Hera Sedlar, allt etter bevisets buskallenhet — och så börjas namn uppropas och äutuelningen. Niu dewa bestyr ar sustbordadt, så mottager han af andra personer, nya supplikanter, deras bevis och tillsager dem att äterkomma vid samma tid dagen derpå. Och så dagligen. Det är konungen och enkedrotiningen som på detta sätt dagligen beskattas. De tlesta uppbara en sådan tribut hvarje vecka. Men atven för ett annat tiggeri och i större skala är hela kungliga familjen ständigt utsatt — köp al lotisedlar på aruklar ar ala upptänkhga slag. Listorna uppsändas, utan ringaste tvekan till konungen törst, sedan till urottningen, så till enkedrotiningen, vidare till hertigarne och hertiginnorna — som alla läta anteckna sig tör åtskilliga lottseular, och alltiu gurva öfverbetalning. Det är icke sällsynt att för någon af de kungliga personerna en tid derefter anmäles, att vinsten tilifallit en al dem — men att försäljningen gått så daligi att lotteristen förlorat på spekulationen: resultatet deraf blir antingen, att förlusten godtgöres, eller att lotteristen får sin pjes tillbaka och uppmanas försöka sin lycka än en gång, då de kungliga personerna ånyo taga lotter. Huru oforsynt de kungligus valgörenhet i detta fall tages i anspråk, synes al föl jande, hvars sanningsenlighet en tullkomligt rrovärdig person bekrätvat. Ett äldre ogu fruntimmer, ingalunda medellöst, utan tvertom egande ett kapital, på hvilket hon törsörjer sig, egde några arbeten i lava utan allt konstvarde. Hon föll på den iden att lotta bort dem, satte upp en lista, klädde sig torfugt och begat sig först upp på slottet, sedan till herugliga palatset vid Gustaf Adolts torg. Hela kungliga familjen tog lotter och ötverbetalte dem. Men damen tyckte sedan dei vara högst besynnerligt, att icke lotter atfven togos för prinsessan Lovisas och småhertigarnes räkning. Sedan begat hon sig ull en del förnäma damer, som naturligtvis e, kunde vägra aw taga lotter, — och så in bringade hon 350 rdr för pjeser, som ej vore värda 15 rdr. Göran Lyv vo —a-— —