Göteborgsposten – 24 november 1865, sida 1

000 WAQA s WA—W——— iteslutna är alls icke allvarsamt menadtDet är en crypto-liberalism, som har nära råndskap med jesuitismen. Vid adelns möte 1 Phoenix utfördes många konstfärdiga vaiationer på temat de uteslutna och vid frelagsmöter på Stora Börssalen gjordes sammaedos. En annan omständighet, som också synes betecknando är, att vid dessa möten tyckas unmärkningarno mot förslaget vara planmässigt fördelade mellan detsammas antagonister, hvarigenom en massa at anmärkningar, deribland flera af ganska underordnad, ja tillochmed at alls ingen betydelse tramställas. Det är dock rent af omöjligt att förslagets förste försvarare -— justitieministern — vid ett sådant möte kan till vederläggning upptaga alla dessa inkast, ty tiden förbjuder det, bland annat — men då äro antagonisterna straxt färdiga att jublande utropa — mina argumenter förmådde friherre de Geer icke att vederlägga, och derföre så gick han dem alldeles torbir. Bland hittills passerade tilldragelser, är adelsmötet på Stockholms Börs i fredags afton den märkligaste. Fastän inbjudningen utfärdats at den liberala sraktionen, fastän detta möte icke var mera enskildt än det at den konservativa fraktionen föranstaltade på hotell Phicnix, fastän vid detta diskussionen uppfattades at stenografer, som skyndsamt derefter uppsatte protokoll ötver debatten — så hade den liberala fraktionen icke kunnat förmås att samtycka till enahanda åtgärd vid börsmötet. Ordtöranden, grefve L. af Ugglas, förklarade uttryckligen vid mötets början, att, emedan det helt och hållet var enskildt, så kom hvarken protokoll att föras eller reterenter att lemnas tillträde. Motivet var naturligtvis grannlagenhet, men i alla hänseenden öfverdrifven, på grund af hvad som vid förra mötet egt rum. Emellertid är det klart att förhandlingarne vid detta möte, som fortgick i fem timmar, och bevistades at begge statsministrarne, af flera bland statsrådet och af mer än 400 riddarhusledamöter, icke kunnat hållas hemliga, desto heldre som diskussionen var särdeles liflig och omfattande, samt i hög grad osförbehållsam. Så vidt jag kunnat inhemta, yttrade sig sörst) kapt. Nannerskanta tör törslaget, framhållande nödvändigheten af detsammas antagande. Derefter anforde kabinettssekreteraren Sandströmer flera betänkligheter mot förslaget, men förmälde sig vara odeciderad huru han vid frågans afgörande skulle rösta. Kammarherre Nils Tersmeden, som i allo törenade sig med grefve Henning Hamilton mot förslagets antagande, yurade sig med sugande hetta mot detsamma, yrkande dock att adeln genast borde uttala sig etver grunderna tor ett nytt retormförslag, enär han törsäkrade att det nu hvilande mött allmänt ogillande i landet — till och med på tankens höjderr. Friherre Gripenstedts yttrando erkännes ärven ar hans motständare som ett master stycke af kraft, frimodighet och värma. Han erinrade att älven eken förmultnar, när den fullgjort sin mission, och att sjeltva klokheten bjuder att lemna det hus, som förr eller senare kan ramla och begratva sina innevånare. Han betonade, att en elektrisk ström går igenom tiden, drifver samhällena framåt, och att tosterlandskärleken bör mana en hvar att icke arbeta mot denna ström. — I samma syttning talade friherre UAO Ilamilton, hvaremot kapten Brakel i mycket högtratvande ordalag uppmanade de konservativa atv höja site standar så högt, att det af alla kunde ses. Ett nytt representationsförslag borde uppgöras och andra kammaren grundas på samtallda val; men till första kammaren kunde omöjligen landstingen lemna värdiga representanter, enär de förra så sin visdom från en tidning, som systematiskt undergräfver konungamakten. Hus kammaren borde bildas genom klassval, deri adeln ingick. Major Lagerheim förmälde sig väl hysa vissa betänkligheter mot retormförslaget, men —ä! —— — — ä——