af monsieur Ruthyn och naturligtvis jag vara honom trogen. Jag ej behöfva tala till er. Se der ni kan läsa. Hon kastade brefvet framför mig på bordet. Det innehöll blott dessa ord: Bartram-Haugh. 30 Januari 1845. Bästa madame. Var god och medfölj halfniotäget till Dover i afton Sängar äro i ordning. Er mycket tillgifne Silas Ruthyn, Jag kan ej säga hvad det var i denna korta befallning som slog mig med förskräckelse. Kanhända det var det grofva strecket under ordet Dover som var så obehöfligt irande aning om någonoch ingaf mig en dunkel men för ting förut aftaladt. Jag sade till madame: — IIvarlöre är Dover understruket? — Jag ej veta det mer än ni, lilla toka. Huru skulle jag kunna säga hvad som försigga 1 er onkels hufvud när han göra detta lilla märke? Har det ej någon betydelse, madame? — Huru kunna prata sådant nonsens? svarad hon nästan på sitt gamla Ni antingen göra narr af mig eller ha blifvit en verklig toka! (Forts.)