Göteborgsposten – 22 november 1865, sida 1

ett parti schack öfver detta lilla bord, för att af af oss som skall förgöra den andra — är det ej sa? . — Jag skall ej tillåta er att förgöra mig, genmälte Jag, plötsligt uppblossande. M:me stod upp och gned sig öfver munnen med sin öppna hand. IIOn förekom mig som en ond ande den man ser i en dröm. Jag pler förfärad. — Ni ämnar slå mig, utropade jag, knappt vetande hvad jag sade. — Om jag ämnade det, ni skulle förtjena det. Ni mycket maliciös, ma chöre; eller måhända endast mycket dum. Det hördes en knackning på dörren. — Kom in utropade jag med en känsla af lättnad. En tjensteflicka inträdde. — UIiir iär ett bref, sade hon i det hon framräckte det till mig. — Till mig, sade m:me i det hon ryckte det åt sig. Jag hade sett min onkels stil och att brefvet bar Feltrams poststämpel. Madame bröt sigillet och läste. Brefvet syntes blott innehålla ett par ord, ty hon vände det om efter att ha kastat blott en enda snabb blick derpå och undersökte det inre af kuvertet; derefter blickade hon åter på den rad hon allaredan list. Hon vek ihop brefvet igen och betraktade mig med en tveksam blick. — Ni enfaldiga lilla otacksamma, jag vara employerad