Göteborgsposten – 20 november 1865, sida 1

att efterse det inga smädelser mot min karakter innehållas deri. Sitt ned nu. Jag lydde. — Skrif, sade han när jag satt mig. Ni skall meddela innehållet af hvad jag sagt på ert eget språk. En underrättelse som jag denna morgon erhållit att en utmätning — kom noga ihåg ordet — skall företagas i detta hus antingen i eftermiddag eller i morgon, tvingar mig att hastigare ån jag ämnat vidtaga dessa arrangementer och redan i dag afsända er till Frankrike. Säg att ni anträder resan i sällskap med en tjenarinna. Vid. detta sista ord märktes en otålig rörelse från madame, hvars värdighet kanhända blef sårad. — Ja, en tjenarinna, upprepade han med eftertryck. Äfven kan ni, om ni behagar — men jag fordrar ej denna rättvisa af er — säga att ni blifvit så väl behandlad här som mina olyckliga omständigheter velat medgifva. Det är alltsammans. Ni har jemnt femton minuter att skrifva på. Börja. Jag skref följaktligen. Mitt hysteriska tillstånd hade gjort mig vida mera eftergifven än jag några månader förut skulle visat mig vara, ty det var mycket i hans uppförande som var förolämpande. Jag fullbordade likväl mitt bref till huns belåtenhen inom den föreskrifna tiden. Då han lade det ifrån sig på bordet, yttrade han: — Var god erinra er att denna lady är ej er tjenarinna blott, utan att hon är bemyndigad att bestyra om detaljerna vid er resa och att hon kommer att göra alla utbetalningar under vägen. Ni skall derföre vara god att