Göteborgsposten – 20 november 1865, sida 1

ö NNE —pak — —— — lerade den öfra kammarens beslut, och detta just i de frågor, nomligen angående statsutgifter eller bevillning eller riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning. hvilka otvifvelaktigt äro hufvudirågorna inom repreentationen. Han kunde således icke inse att någon jemnvigt funnes emellan kamrarne, och detta i förening wed slera andra, i synnerhet politiska skäl, förmådd: honom att rösta emot förslaget. Frih. Jules von Schwerin delade i flera hänseenden den föreg. talarens tvifvelsmål om förslagets antaglighet, äfvensom om nödvändigheten att obetingadt nu gilla hvad helst som erbjödes. Ville dock ingå på förslagsgrunder ang. den nedra kammaren, men yrkade att i den första åt adeln såsom sådan (! borde inrymmas en plats. Gefve C. G. Mörner tog nu till ordet sigande: Jag anser ej heller ställningen vara sådan, att man ovilkorligen måste sätta yxan till roten af den gamla eken, som skyddat vårt fosterland, under det stormarne omkring oss kullstörtat de papperskonstitutioner, som dagens hugskott alstrat. En förändring vore nödvändig, men ännu stode det i vår makt att tillse att det blefve en betryggande förbättring. I fråga om förslagets detaljer ansåg tal. många valberättigade (i ett enda län, der en beräkning deröfver skett, och detta af de mindre, uppgingo de till 3,000) vara uteslutna från valrätt. Rättigheten att begagna det omedelbara valsättet kunde leda till sädana uigifter sör val, som man hör omtalas i andra länder och hvilka der indelas i lagliga och olagliga. Till de förra hänfördes valmannens transporterande till valstället. Val med slutna sedlar vore ock en nyhet, som nu ej funnes å landet, en förändring som talaren ej fann lycklig. Beträffande den första kammaren vore redan dess numeriska undervigt en omständighet, som stode i strid med den likhet förslaget sade sig vilja tillägga begge kamrarne. Landstingen ansåge talaren icke vara lämpliga valkorporationer; den stabilitet man sökt åstadkomma genom representanternas utseende för nio år, motväges genom tillåtelsen till afsägelse utan alla skäl. Det konservativa elementet hade man sökt endast hos penningen, som i detta alseende icke vore att lita på. Makten vore enligt detta förslag lagd i händerna på en enda samhällsklass. och detta den dertill minst mogna. Man åsyftade ett parlamentariskt styrelsesätt. Det vore då af vigt att representationen vore sammansatt på ett sätt, som innebure trygghet. Det nu hvilande förslaget gjorde det ej. Representationen blefve ett rö, som drifves hit och dit af opinionsvinden. Konungamakten försvagades och vi behöfde den stark. Talaren kunde således ej gilla förslaget. Beträffande frågan om ett pytt, kunde talaren såsom ledamot af konstitutionsutskottet ej på förhand uttala sina vilkor. Hr Tressenberg ville, att man ej skulle analysera det k. förslaget, utan föreslå något annat, bättre törslag, som kunde framläggas för nationen till antagande, såvida det nu ifrågav. k. förslaget blir förkastadt. Hr Nordenfelt ansåg påtryckningen så stark, att förslaget borde antagas. Anmärkta brister kunde afhjelpas. Böndernas pluralitet på landstingen härrör deraf, att de äro de fle sta till antalet, och deri ligger ej något ondt. Frih. Sprengtporten förklarade i väl sagda ord, att han ansäg statsklokheten fordra förslagets antagande. Grefve Uenning llamillon kunde ej inse några tvingande omständigheter nu vara för handen, på grund hvaraf ett förslag maste anjagas, hvars brister man erkänner. Man har sagt, att dessa brister kunna afhjelpas. Men örändringen ligger ej mera i var hand och len kunde komma att ske i helt annan riktning än den som vi nu torde afse. En återsång kan i detta afseende icke ske. Tal. ttrade betänklighet emot den bestämda census ör valrätt till andra kammaren, emedan stadzandet ovilkorligen måste medföra förändring. Insåg betänkligt, att bondeståndet, som är najoritet, skulle tillsätta flertalet af båda kamarnes ledamöter. Studernas representanter kulle bli alltmera underlägsna i den andra ammaren och i den öfra räkna för tå medemmar. Framhöll vådan af bondregimente. Frih. 14. Cederström fann det nödvändigt ör en ärftlig konungamakt att halva en ärftlig nstitution, sådan som adeln, vid sin sida. H. exc. hr frih. De Geer tog derefter till