sin hand; han gjorde blott ett slags bugning för mig som mera hade anstrykning af tillbakadragenhet än af vördnad. Han förblef i stående stallning, stödjande sig med handen mot bordet; han blickade på mig stadigt med sina sällsamt skimrande ögon, öfver hvilka de mörka ögonbrynen nu sammandrogos på ett sätt som gaf åt hans ansigte ett obeskrifligt strängt uttryck. — Ni skall förena er med min dotter i pensionen i Frankrike; madame de la Rorgierre skall vara er följaktig, sade min onkel med denna entonighet i rösten och dessa afmätta pauser som begagnas af en person som dikterar någon vigtig depesch för en sekreterare. Gamla mrs Quince skall följa med mig, fortfor han. Ni skall ligga öfver i London i natt; i morgon afton skall ni fortsätta derifrån till Dover och göra öfverresan till Frankrike med postfartyget. Ni skall nu sätta er och skrifva ett bref till er kusin Monica Knollys, hvilket jag först skall läsa och derefter affärda. I morgon skall ni skrifva ett bref till lady Knollys från London, hvari ni skall säga henne huru långt ni hunnit på er resa, och att ni ej kan skrifva från Dover emedan ni ögonblickligen vid er ankomst dit måste skynda till postfartyget, samt slutligen att ni tills mina affärer blifva litet ordnade ej kan skrifva till henne från Frankrike, emedan det är af stor vigt för min säkerhet att ingen kännedom om vår adress existerar. Nyheter skola likväl träffa henne genom mina advokater, Archer Sleigh, och jag hoppas dessutom att vi snart skola återvända. Detta senare bref skall ni vara så artig underställa m:me de la Rougierres pröfning; hon har fått befallning