Göteborgsposten – 20 november 1865, sida 1

ordet och helsades under sitt anförande med starka och lifliga bifallsrop. IIan började med en erinran om den oro, som bemaktigat sig sinnena och den längtan efter frihet som föresinnes. Behöfligheten af en reform hade af ingen bestridts och tal. ville ej heller uppehälla sig vid den frågan. . Tal. yttrade vidare, enl. N. D. A:s referat: Att konungamakten, genom det kongl. förslagets antagande, skulle försvagas, kunde tal. icke medgilva. Den skulle tvärtom förstärkas, bland annat derigenom att konungen skulle fa rätt att upplösa riksdagen o s. v. kKonungamakten har ej undergatt någon hvarken juridisk eler moralisk förändring, men skulle deremot, senom det kongl. förslaget, möjligtvis få en ökad moalisk styrka inom representationen. Tal. framhöll starkt den rådande folkviljan och dess önskan om en representationsförändring. Att, såsom någon af de föregående talarne påstått, de till följd af 1848 års skakningar och revolutioner i andra länder antagna papperskonstitutionersnart visat sig mycket sköra och att, liksom atskilliga throner blifvit störtade. dessa konstitutioner icke haft någon varaktighet, påstod tal. icke vara exakt, ty älven gamla throner och konstituttoner hade fått dela summa öde. Enligt talarens sormenande -kunde ridd. ocb adeln icke gifva konungamakten något siöd mot solkvilljank. Tal. ansåg att konungamakten ej bör dela sin makt. Hvad det återhållande eller förmedlande element, som man ville hafva i den I:sta kammaren, beträffar, så ansåg tal. att det, i beskatiningssragor atminstone, ej vore lämpligt, ty skatterna trycka mest på den del af folket, som är representerad i den 2:dra kammaren. Standssplitet har deremot inom vår nuvarande representation ofta organiserat ett systematiskt motstånd mot utgifterna, Sedan h. exc. i mycket framhållit andra länders exempel, yttrade tal. att en af de bästa egenskaperna hos I:sta kammarens representanter vore azt de icke skulle hafva något arvode. Representanterna i öfra kammaren skulle också få en större pondus än de i den nedra, derigenom att de voro färre, och hvar och en af dem saledes gälde mer än om han vore representant i den nedra, der antalet vore större. Att åtskilliga personer, som valrätt nu tillkommer, och valberättigade, genom det nya förslaget, komma under strecket vore sannt; men deremot skulle de genom det medelbara valsättet, som är föreslaget i det nya förslaget, få representationsrätt. Ehuro den nya kommunallagen ej eger kraft af grundlag hvilket anmärkts mot deusamma, får den dock karakter af civillag som till ändring, fordrar konungens och bada kamrarnes begifvande. Den vore saledes stabel nog. Tal., som erkände att vid landstingen bönderna voro öfvervägande, tyckte dock vatt ett sundt naturligt omdöme uppväger en god portion bildning.4 Landstingens laglydighet och beskedlighet konstaterades genom åtskilliga exempel, och tal. hoppades att de komma att blifva allt bättre och bättre. Det vore sålunda ingen fara att låta dem blifva valkollegier till 1:sta kammaren; äfvensom tal. hoppades utt till deras afgörande skulle med tiden öfverflyttas itskilliga ärenden, som hittils tillhört riksdagen. Ehuru tal. icke gjorde sig några illusioner om len I:sta kammarens förträfflighet, tro de ban dock ut den skulle blifva bättre än det nuvarande första ståndet, hvars ledamöters skyldigheter tal. icke ansåg stå i riktigt sorballande till deras rättigheter. Adeln i Sverige erkännes också numera icke i olkmedvetandet. De författare, som skrilvit för klassval, hafva alla önskat att adeln skulle försvinna. Adeln utgjorde numera endast 12 procent af Sveriges befolkning och kan antagas ega blott 1; af Sveriges ord. De synliga exponenterna af adeln voro också få t. ex. vid akademierna o. s. v.). En reduktion af adelns rättigheter, motsvarande lessa siffror, skulle för adeen blitva sämre än om den ssäger sig sin sjelfskrifvenhet o. s. v. Nytt möte hälles i morgon.