Göteborgsposten – 18 november 1865, sida 1

kens blindbockar, hvilket stycke å Humle gårdsteatern hatt en 2uccs pyramidal. Oaktadt vi sålunda ega 2:une teatrar, tor de dock ingen af dessa båda motsvara begrep pet af en teater för folket, en folkteater i det ta ords egentliga mening. Det saknas en tea ter, der inträdesafgifterna äro så måttliga, at de arbetande klasserna kunna komma ut med att besöka äfven de bästa platserna. Hvarfore må det icke finnas en teater, der äfven de kunna, om de vilja, i allsköns beqvämlighot tå åskåda och njuta af ett godt spektakel. Hvar före skola de, hvilka dock aldrig i det allmän na lifvet tillåtas att på allvar spela öfversittare alltid behöfva vara det på spektakel? Nej måtte det icke dröja länge innan en ide realiseras, om hvilken vi i dagarne hört glunkas, den nemligen att aptera den äldsta teatern ji Göteborg eller f. d. Lilla Teatern vid Sillgatan till en sådan folkteater. Detta vore ett vackert steg till beredande af en passande och säkerligen också törädlande förströelse för de arbetande klasserna, hvilka man så gerna vill hänvisa till den moraliska anständighetens snörräta stråt, utan att dock låta dess något tryckande enformighet här och der afbrytas af en eller annan inbjudande anhaltstation, med vackert yttre och stadgadt renomms. På en auktion förekommo häromdagen några aktier i Borås jernväg, hvilka icke ens kunde finna köpare till 50 öre pr styck. Detta förefaller likväl mindre underligt, då man finner att sjelfva ortens organ, Borås Tidning-, i sitt omnämnande af inkomsterna för sistl. Okt. upptager dessa till rdr 7,721: 18, samt derefter profeterar att inkomsterna samma månad 19 år härefter, eller år 1884, kommer att understiga detta års med åtskilliga hundrade riksdaler. För älskare af det obegripliga, meddela vi här nedan töljande poetiska godbit urkristinehamns Allehandar, hvarur vi trotsa hvarje dödlig som icke hafver sin varelse der på platsen att kunna utleta meningen: En bortflugen Korp. Här har jag infört hvad mig händt. En viss person min Korp har länt; Jag väntat har i vickor fem, Men korpen kommer ej igen. I luften tror jag ej han är, För han har ej en enda fjär; Han ligger säkert i en vrå, Jag kan ej honom träffa på. Om någon honom varse blir Och mig derom upplysning ger, Så vill jag nämna hur ban är: Hos smeden han tillverkad är. Om någon korpen funnit har Och tagit honom i förvar, Henom vill jag kalla skön, Han får betydlig hittelön. A. Pihlgren. Kors i Kristinehamn, tocken poesi! Ifall ni någon gång ämnar er till Liverpool och skulle önska att få höra ert kära modersmål talas at en inföding, som på samma gång kunde skänka er tak ötver hufvudet m. m. hvad som till lifvets nödtorft hörer, så finnes der på platsen en individ med det äkta svenska namnet Petter Pettersson, som säkerligen skall med öppna armar och varma servietter hasta er till mötes, äfven om han i likhet med hr Alberg på kungliga teatern något komme: att rådbråka sin svenska. Vi våga framkasta denna gissning med anledning at de adresskort, genom hvilka han sprider sitt rykte, om icke genom verlden åtminstone till Göteborg, och hvars innehåll vi för kuriositetens skull här meddela: Petter Pettersson, 24, St. Paul Square, Liverpool, Losje för alla resende, När till de Yorkshire Lancashire, Järnban Station altså när till Angboats af gående, Alla underrätningar given om de Åmerikanska och Australian Angboatws af Seglande gratice, Svenska, Norska och Danska talles här. —! P. S. Aderton (18) dygn, och ingen eldsvåda ! ! ! !