Göteborgsposten – 18 november 1865, sida 1

— Nej, miss Maud, svarade Mury och kom närmare till min bädd. — Hon tror att vi genast komma att resa till Frank rike och lemna detta ställe, kanske för evigt. — Himlen vare lofvad för det, miss, yttrade Mar; med mera energi än hoa var van; här är ingen lycka och jag hoppas ej att någonsin se er frisk eller glad här. — Du måste taga ett ljus, Mary, och gå uppför trapporna samt söka få reda på hennes rum; jag fann tillfälligtvis sjelf reda på det en afton. — Men Wyat skall ej släppa oss uppför trapporna. — Bry dig ej om henne, Mary; du måste försöka. Jag kan ej sofva förrän jag får höra huru det blir. — Åt hvilket håll ligger hennes rum, miss? frågade Mary. — Det är beläget någonstädes i dender riktningen, svarade jag i det jag pekade åt det håll jag menade. Jag kan ej beskrifva vägen, men jag tror att du skall finna reda på den sjelf om du följer den stora gången på venstra sidan tills du kommer till korsgallerierne, der du viker af till venster; när du sedan passerat fyra eller kanske fem dörrar, måste du vara nära hennes rum och jag är säker att hon skall höra om du ropar henne. — Men skall hon väl säga mig hvad jag vill veta — hon är ju en så besynnerlig menniska, miss? invände Mary. — Säg henne allt hvad jag sagt till dig, och då hon erfar att du redan vet lika mycket som jag, skall hon