Göteborgsposten – 15 november 1865, sida 2

nat ställe gaf mig lady Knollys sedermera följande berättelse: — Vi blefvo naturligtvis mycket ledsna, men jag var glad att få se Silas, och er lille tomtegubbe till hofmästare förde mig, som jag tyckte, en annan väg än den jag förut gått. Jag känner dock ej boningshuset på Bartram tillräckligt väl, för att säga detta bestimdt. Jag vet likväl att jag blef förd igenom hans sängkammare, hvilken jag icke sett vid mitt förra besök, och derefter in i hans salong, hvarest jag fann honom. Han tycktes mycket glad öfver att se mig, kom emot mig leende — jag tyckte alltid illa om hans leende — med båda händerna framräckta och skakade mina händer med mera värma än jag någonsin förut minnes att han helsat och yttrade: — Min dyra, dyra Monica, huru särdeles vänligt af er — just den person jag längtade efter att få se. Jag har varit förskräckligt sjuk, den sorgliga följden af en ännu förskräckligare ängslan. Var god och sitt ned för ett ögonblick. Han gjorde mig derefter någon liten nätt kompliment gå fransysk vers.