Göteborgsposten – 15 november 1865, sida 2

SLU 4 VI RE 44144 Met RT det talas i nämnda kapitel af Apokalypsen, för ögonblicket qväka alldeles förfärligt. Hela Europa — heter det — liknar en slumrande vulkan. Alla statsmån, konungar, kejsare och nationer vänta i hvarje ögonblick, att den gnista skall falla ned, som tänder det hela till ett ofantligt bål. Gräsliga förberedalser vidtagas, man vet icke hvartill. Vetenskap, talang och menskligt snille täfla om att uppfinna de gräsligaste förstörelseredskaper, men ingen vet till hvad ändamål! Cumming beder till slut Gud om att upplysa drottningen vid valet af Palmerstons efterföljare, för att det må falla på en man, som kan värdigt träda i den aflidnes ställe och utkämpa kampen mot apokalypsens grodor och orena andra. Från Amerika skrifves, att statssekreteraren Seward befallt unionsflottans otficerare att numera visa samma artighet mot engelska flaggan som mot andra nationers flaggor, sedan England nu upphäft de inskränkningar, som unionsskepp hittills varit i dess hamnar underkastad. Seward har jemväl förklarat, att presidenten Johnson icke vill erkänna någon stat i Unionen som lojal, hvilken förklarar de af rebellerna ingångna skulder vara rättsgiltiga. Conventet i Georgia har dekreterat slafveriets upphälvande för everdliga tider. Canada organiserar 40,000 man trupper, för att utgöra gränsbevakning mot befarade infall at Fenier. En cirkel af Fenier har i New-York hållit ett meeting. Presidenten förklarade, att talrika Fenierkapare skola inom kort utsändas. Flera äro nu under utrustning i NewYork. I förra veckan skulle den af Fenierna i Amerika proklamerade irländska repuplikens obligationer å ett lån, som densamma skall upptaga, börja utsläppas. De äro graverade at the Continental Bank-note Company of Newyork och lyda å 10, 20, 50, 100 och 500 dollars Lånet skall lyda å 20 millioner dollars. I Frankrike har den gamle bekante generalprokuratorn Dupin aflidit. Han var en af Frankrikes mest bekanta personligheter, ban var en lydig tjenare under alla herrar, men alltid ett litet grand frondeur, hvilken lemnade tungan fria tyglar och icke ställde sina infällen under ena skäppo. Han var en inpiskad bourgeois af den sega sorten: girig ända till den grad der kärleken till penningen blir smutsig, ogenerad ända till gränsen för det passande och höfviska; den borgerliga friheten hade i honom under hans bästa juridiska och parlamentariska dagar en skicklig advokat, hans fosterlandskärlek stod öfver allt tvifvel; hvarje tum en fransman af julitidens typ, som hans bästa år tillhörde. AndrG Marie Jean Jacques Dupin föddes d. 1 Febr. 1783 i Barzy och uppfostrades i fädernehuset med sina sedan ätvenledes berömda tvenne bröder, den nuvarande baronen Charles Dupin och den 1864 aflidne utmärkte advokaten Dupin. Hans far hade varit medlem af assemblöe legislative och hade, äfven han, utstått skräcktidens fängelser. Redan 1800 blef Dupin advokat i Paris och flitig juridisk skriftställare. Hans politiska bana daterar sig likväl först från 1815, då han som liberal oppositionsmedlem kom in i deputerade kammaren och glänste såsom försvarsadvokat i procosserna mot reaktionens offer. Är 1829 skref han den famösa artikeln i Journal des Debats, bvilken innehöll den bekanta sucken: Malheureux France! Malheureux roi! I de tvåbundratjugotvås adress mot Polignac hade nan stor del, men var under julidagarne likväl icke hemma. Nemesis hånade den nye Demosthenes derför med versen: j Le saveur de la Grece, intrepide en discours, Chaussa des brodequins pour fuir dans les trois jours. Sådan var han hela sitt lif igenom. Etter julimonarkiens seger blef han justitieminister och uppsatte såsom sådan Ludvig Filips första proklamation, hvilken innehöll den ätvenledes bekant blifna satsen: La Charte sera dsormais une våritä. I Augusti 1830 blef han generalprokurator vid cassationsdomstolen i Paris. Såsom politiker trädde han nu i spetsen för den systematiska orleanistiska reaktionen, hvilken han ledde ända till d. 24 Febr. 1848, då Dupin förde grefven af Paris intör kammaren och trodde att stormen skulle skingras, om grefven blefve utnämnd vill konung och hertiginnan af Orlåans till regentinna. Då dynastien Orlans fördrefs, beihöll Dupin lugnt sin post och föreslog, att nu s borde lagen skipas Åau nom du peuple frannl gais. Då Ludvig Napoleons utsigter stego, tisteg Dupins böjelse för Napoleonismen; efter sstatsstrecket d. 2 Dec. 1851 blef han generalprokurator. men lugnade sitt samvete dermed, -Jatt han nyårsdagen 1852 försummade Tedeum 7 soch ej inställde sig vid emottagningen i Tuirlerierna. Det dekret, som befallte Orleanska Toodsoens kanskarinvar honam Klaes) fö 2 — ee —72 — — —