Göteborgsposten – 14 november 1865, sida 1

XII. Brefvot. — Kom med, miss, hviskade Meg mycket blek; han är här — Tom Brice. Hon gick förut, skjutande åsido den bladlösa buskskogen tills vi hunno fram till Tom. Den långe ynglingen med sin korta rock och damaskbeklädda ben satt på en horisontal gren, med skuldran mot trädets stam. — Låt vara, sitt stilla, gosse, sade Meg då hon såg att han ämnade resa sig upp men hade med hatten fastnat i grenarne. Bitt stilla och hör på hvad ladyn säger. Han vill taga det om han kan, miss. Vill du icke det? — Jaa, jag vill taga det, svarade han och höll ut handen. — Tom Brice, du vill ju ej bedraga mig? — Nej visst icke svarade Tom och Meg i samma andedrag. -— Du är en hederlig engelsk gosse, Tom — du vill ju ej bedraga mig? fortfor jag bönfallande. — Nej, långt derifrån, upprepade Tom. Det låg någonting otillfredsställande i den ljushårige ynglingen med den starkt uppåtböjda näsan. Under vårt tal yttrade han så godt som ingenting och log flegmatiskt för sig sjelf likt en person som lyssnar till ett burns högtidliga pladder och road men ironiskt leder det från en högvis id till en annan.