Göteborgsposten – 14 november 1865, sida 1

berg, mot hvilka, i sall hr Björck är sjuk, d tvenne borgarne skola göra face. Till sitt bi stånd till föregångare i debatten, ha de emel lertid att påräkna den ertarne Jonas Anders son. Mot hrr Hierta och Berger har adel — i riksgäldsafdelningen — insatt grefve Pi per och hr Leijonancker, och de förra komm: nog att hålla de senare stången. Men besat tast taga sig inkomstafdelningens borgerlig: ledamöter ut. Der skola de nya utiliteternHeykensköld, Berggren och — Staaff förtjen: sina sporrar, och rättfärdiga den Murenske fraktionens välde vid elektorsoch utskotts valen, detta välde, genom hvilket skall ådaga läggas, att i fraktionen Muren fanns större kapaciteter än i fraktionen Björck. Jag be tviflar visst icke att hr Staaff anser sig sjel ega förmåga att kämpa mot en hel verld — men verlden skall snart bli honom öfvermäk: tig, på afdelningen åtminstone, och han skal då slå in på en egen väg, som endast af ho nom beträdes, eller som på sin höjd trampas af hrr Heykensköld och Berggren derjemte såvida icke dessa, för att också visa sin sjelf. ständighet, hvardera gå sin väg. — Inom statsutskottet torde således vara så-förspändtatt adeln och presteståndet i alla vigtigare voteringar komma att ligga öfver, ty det är nästan otänkbart att samtlige borgarne och bönderna skola bli lika ense som de två första ståndens ledamöter, och så fröjda sig hrr Posse, Tornerhjelm, Annerstedt och Sundberg. I bankoutskottet kommer hr Sundvallson att öfvertaga riksarkivarien Nordströms funktion — minus dennes sakkännedom. De ha för öfrigt begge det gemensamt, att kunna breda på groft och att kunna urladda sin vrede på de misshagliga. Om beskaffenheten af hr Sundvallsons insigter i bankväsendet torde det vara tillfyllestgörande att han i gärdagens plenum väckte en motion om upphörande af speciers prägling och utvexling. Antagligon har denna motion till resultat att ädagalägga olektorernas brist på omdöme, då de insatto hr S. i bankoutskottet. Reformvännerna bland adeln ha beslutat inbjuda reformförslagets motståndare till en föregående strid utan den högtidliga karakter, som debatterna måste antaga då de föras inför ett främmande auditorium. Detta förslag är så nyss väckt, att man ej kan säga med ringaate sarrelihr-— . —-2—— ON ront af förkastas. Men för adelns egen värdighets skull vore det väl betänkt om ett tillmötesgående visades. Huru åsigterna om reformen äro splittrade synes, bland mycket annat, af ett faktum, som är allt för märkligt för att icke omnämnas. Sålunda är statsrådet grefve v. Platen lika varm anhängare af som hans son baron v. Platen är ifrig motståndare till reformförslaget. Landshöfd. grefve Liljencrantz är högeligen emot, men hans son, kapt. baron Liljencrantz, högeligen för förslaget. Ja, adliga lamiljer finnas, hvilkas maskulina ledamöter fördömma, men de feminina loforda fria val. Det ligger i sakens natur att det skarpa klander, som från flera städer uttalades mot borgareståndsmajoritetens förfarande, väckte misshag hos dem det gällde. Man kan ifrågasätta opineringens grundlagsenlighet, men man kan ej neka att den gifvit en nyttig väckelse åt dem, som gjort sig till redskap åt en amåaktig såfängas tillfredsställande. Ocksä visar sig nu en benägenhet till enighet och bättre samverkan i borgarständet. Konstitutionsutskottets ledamöter af nämnde stånd hade till i förgär afton inbjudit ståndets ledamöter till en gemonsam öfverläggning. Den aflopp ganska tillfredsställande. De nykomna representanterna begagnade tillfället att uttala sig i representationsfrågan, och det anses nu som fullt säkert att minoriteten sammankrympt till 3 å 4. Man kan anse detta möte som en i allt lugn utförd revolution, och är man mycket sangvinisk, så tager man för gifvet, att det goda förståndet återkommit. Är man åter skeptisk, så sätter man icke fullt förtroende till de hastigt ekedda omvändelserna.