Göteborgsposten – 14 november 1865, sida 1

IIos adeln sortsattes i går anmärkningarne ot sjöministerns förslag till sjöförsvarets re. organisation. Det var nu friherre af Skogmar som bröt en lans med grefve v. Platen och hr Adlersparre. Nu var det män af facke som skiftade hugg. Jag har förut uttalat der åsigt att frågan endast af fackmän kan med grundlighet och sakkännedom diskuteras, och att hvad af andra anföres hvilar på auktoritetstro. Emellertid är det ett vackert bevis på den fria yttranderätten, att tvenne ofiottister — nemligen frih. af Skogman och hr Lilliehöök — som naturligtvis begge göra anspråk på befordran, icke tveka att uppträda mot sjöministern. I presteståndet upptogs doktor Rundgrens motion, innebärande en demonstration mot regeringens åtgärd att framlägga en ettårig statsreglering, till granskning af statsrådet Carlson, som vid detta tillfälle utvecklade både sin skarpsinnighet, sin humanitet och sin stora parlamentariska talang. Han lemnade alldeles åsido, han berörde alls icke d:r Rundgrens mot regeringen riktade tillmälen; han höll sig uteslutande till sak, och följden deraf blef, att d:r Rundgrens replik blef ganska matt, deri fullkomligt olik den stil hvari motionen var hållen. Anmärkningavärdt var derjemte att doktorerna Sandberg och Lindgren assisterade d:r Rundgren. Alla tre äro annars mycket angelägna om en stark konungamakt. Huru den kan förenas med syftet i d:r Rundgrens motion, är svårt att förklara annorlunda, än att bemälte herrar anse den nuvarande regeringen vilja undergräfva konungamakten, specialiter med afseende på representationsförslaget, hvadan nämnde prelater äro starkare royalister än — konungen sjelf. I Borgarständet föreföll äfven en ganska kuriös episod. Rådman Falkman från Malmö hade väckt motion om ändring i författningen om städernas kommunalstyrelse. Han sökte visa att denna författning i stället för att lifva, qväfde kommunalandan. Man sökte fästa hans uppmärksamhet på olämpligheten af att nu rubba en lag, så ny, så föga pröfvad, och på hvilken representationsreformen i viss mån är baserad. Han understöddes allenast af hr Sundvallson, hvilken äfven försäkrade att hr Mur6n, som med värma uppträdde mot hr Falkhågor. Det hårdaste hugg tilldelades dock hr Falkman af hr Bager, som upplyste, att om den förre hemtat sina betänkligheter mot författningen från Malmö hvars representant hr B. är så saknade de all grund. Att hr Muön uppträdde mot hr Falkman, och att hr Sundvallson uppträdde mot den förstnämnde, orde bevisa att den vid riksdagens början konstärdigt bildade majoriteten är på god väg att alla sönder just på grund af sin egen inre hållbarhet. I Bondeståndet föranledde den Bjerkanlerska motionen om bränvinsutskänkningsmedens fördelning till 1; åt hushållningssällskaperna och till 4; åt landskommunerna en liflig liskussion. Några få ledamöter hade mod att bestrida motionen och påvisa det okloka uti lensamma. Men då klokheten och egennyttan åka i konflikt, skall man blott undantagsvis påräkna att den förra gör sig gällande i bonleståndet. — ——