Göteborgsposten – 13 november 1865, sida 1

lisk förspel för att gifva udd åt underrättelsen om Dudleys verkliga uppehållsort. — Det är en mycket lång väg, gissa! upprepade han, Stammande och litet blek lyckades jag att skrymtaktigt framställa en gissning, hvarefter onkel till min uppbyggelse läste högt de få rader, i hvilka händelsen omnämndes samt skeppets latitud och longitud vid tillfället, hvilka uppgifter m:me upptecknade för att efter dem göra de vanliga beräkningarne i Millys atlas. Jag kan ej säga huru dermed förhöll sig, men jag föreställde mig att onkel Silas hela tiden läste i mitt ansigte med eh dyster och praktiserad forskareblick. Han yttrade emellertid ingenting och vi fingo gå. Madame tyckte om att göra uppköp i bodar äfven för sakens egen skull, men hon tyckte ävnu mera om det ifall hon kom i tillfälle att stoppa en del af uppköpspenningarne i sin egen ficka. Då hon ätit frukost och var klädd för att företaga resan, gjorde hon just hvad jag mest önskade — hon föreslog att öfvertaga mina uppdrag och mina penningar; och sålunda utrustad lemnade hon mig i frihet att på öfverenskommet ställe uppsöka Meg Hawkes. Knappt hade madame kommit ur synhåll förrän jag påskyndade Mary Quince och hastigt tog på mig mina ytterkläder. Yi lemnade huset genom sidodörren, åt hvilken jag visste att onkels fönster icke vette. (Forts.)