Göteborgsposten – 13 november 1865, sida 1

JU U12 get, hvilken anhållan blifvit af utrikesministern beviljad. Flera tidningar upprepa fortfarande den önskan, att konungen skall begagna sig at sin rätt och förelägga de förtroende-embetsmän af adeln, som rest upp till hufvudstaden, för att rotera emot förslaget, att återvända hem. — Det är emellertid antagligt, att H. M:t konungen skall i sin tid begagna sig at sin makt, såtramt icke på. förhand öfvertygelse kan vinnas om, att desamma, såväl som de hvilka af samma kategori bo i hufvudstaden, skola i det afgörande ögonblicket athälla sig från att votera. I allmänhet tycka vi oss finna, att på senare dagarne stämningen betydligt höjt sig och att vid sjelfva riksdagen förhoppningarne hos de folkvalda stånden hafva en glädjande karakter af iillitsfull förtröstan. Den inom borgareståndet faktiskt återinträdda enigheten, bondeståndets pålitliga och vackra hållning, samt det allmänna intresse, hvarmed hela folket följer hvarje tilldragelse vid riksmötet, hafva väsentligen bidragit dertill, likasom den sig nu stadgande öfvertygelse, att hos de båda privilegierade stånden fosterlandets stora sak börjar alltmera träda i förgrunden samt den patriotiska åsigt vinna större antal anhängare, som menar, att den största seger de priviligierade i denna stund skulle kunna vinna, vore segern öfver dem sjelfva, så att de med fosterlandeta väl för ögonen åt detta bringade offret af de företrädesrättigheter, som blifvit deras förfäder till del, just derför att de gjort sig förtjenta af fäderneslandet. Då nu detta at dem fordrar en ny tjenst, nemligen att återlemna det erhållna, emedan det utfört sitt arbete och måste följas af nya former, för att utvecklingen ej må hämmas, skall den sanne ädlingen icke tveka att handla i samma anda som förfädren och ställa sig i fäderneslandets tjenst, ej emot detsamma. Öfvertygelsen om, att dessa åsigter vinna allt större utbredning inom riddarhuset, börjar, som sagdt, rotfästa sig. För adelns egen skull hoppas vi, att den icke skall gäckas. Borgareståndet och reformfrägan. Sistl. Fredags afton hade — berättar A.-B. — borgareständets ledamöter i konstitutionsutskottet inbjudit alla sina ståndskamrater till samråd om det vigtiga ämnet i etåndets klubblokal; och, med undantag af några få, som läto anmäla sjukdomsförfall, men derjemte tillkännagåfvo sin anhängighet till förslaget, hade ståndets samtliga ledamöter på två eller tre när infunnit sig. Under den lifvade diskussionen, hvilken egentligen rörde sig om frågan, huruvida borgareständet skall genom särskilda mått och steg lägga i dagen sitt lifliga och allvarliga intresse för den stora frågan, höjdes icke någon enda röst emot förslaget. Nästan alla de ståndsledamöter, som nu för törsta gången utöfva representantkallet, begagnade tillfället att öppet uttala, att de i denna fråga stodo på alldeles samma ståndpunkt, som deras äldre kamrater; och man har sålunda vunnit visshet derom, att, derest ens någon som helst reformfientlig minoritet finnes, den är af en försvinnande obetydlighet — tre, högst fyra röster. Resultatet af öfverläggningarne blef det, att, sedan det tredje ståndets kompakta opinion sålunda blifvit konstaterad, liksom äfven bondeståndets, är det för närvarande ingenting annat att åtgöra, än att med vaket intresse följa frågans utveckling bland de andra ståndens ,medlemmar och att inbjudarne till mötet, ledamöterna i konstitutionsutskottet, skulle ånyo kalla ståndskamraterna, derest några särskilda förhållanden dertill föranledde. Operan. I går afton gafs för andra gången Gounods ,,Faust, nu med fru Leinauer som Margaretha, hr Hallermayer som Faust och hr krolop som Mefistofeles. En jemförelse af hufvudpartiernas utförande vid denna rolltördelning med den förra, då operan i fredags gick öfver scenen, utfaller i flera afseenden till den sistnämndas förmån, oaktadt äfven gårdagens uppsättning erbjöd åtskilligt af intresse. Med kännedom af den intelligens m:ll Holland alltid utvecklar vid återgifvandet af sina roller, och det sorgfälliga studium hon synbarligen egnat åt Margarethas parti, var det lätt att förutse att hon, hvad den dramatiska delen af partiet beträffar, skulle lyckas att ge en mera helgjuten bild at det älskliga naturbarnet, vid ——.—Å—— ! 22Z6v2299ssssossssosspassssvemasa