Göteborgsposten – 10 november 1865, sida 1

preglad stridslystnad. IIan har sedan långt tillbaka blifvit ense med sig sjelf derom, att han allena kan ordna vårt sjöförsvar, och det vill han äfven öfvertyga alla andra om. Jag föreställer mig att edra läsare icke skola af mig sordra en detaljerad redogörelse för de anmärkningar hr Brakel riktade mot det ofvannämnde förslaget, som han alls icke kan eller vill godkänna. Pröfningen af detta förslag tillkommer naturligtvis endast männen af facket, och jag antager att statsutskottets ledamöter inom sig skola medgifva, att det för dem blir en svår nöt att knäcka, hvadan detsamma sannolikt kommer ,på god tro att antagas. Så är dock ej hr Brakels mening, och derföre uppträdde han också emot det. Han talar med värma, kanske med sakkännedom, åtminstone på grund af en fattad öfvertygelse; men det är ej troligt att han omvänder någon. Han replikerades först af sjöministern, grefve v. Platen, med mycken humanitet. Grefven medgaf att han tör sitt förslag hyste lika stor kärlek, som hr Brakel för sina anmärkningar, men han hoppades att statsutskottet törst och ständerna derefter skulle prötva och afgöra saken så, att fosterlandets törsvar derigenom blef betryggadt. Hr Adlersparre — cheten för sjöförsvarets kommando-expedition — replikerade icke hr Brakel med samma humanitet som grefve v. Platen hade gjort. Han talade dock något mera i sak än grefve Platen. I sina ord inlade den förstnämnde ganska mycken skärpa, men det gällde också hans ögonsten. Han yttrade sig ätven vid några tillfällen sarkastiskt. Men hr Brakel blef honom ej heller i detta fall svar skyldig. Det hela var dock endast förposttäktning. Kaptenen frih. Skogman förmälte sig ätven hafva åtskilligt att anmärka mot förslaget; men förbehöll sig uppskof dermed till nästa plenum, enär han ville producera åtskilliga uppgifter, som fordrade tid att samla och ordna. Striden är således icke ännu på långt när utkämpad. Hr Brakel begagnade tilltället att uttala sig i representationsfrågan, enär han tyckt sig finna att sjöministern för sitt förslags godkännande hos ständerna, påräknade den gynnsamma stämning, som retormtrågan hade att påräkna bland allmänheten. För sin del lät hr Brakel förstå, att han väl skulle rösta för en reform, men icke i den form som det nu hvilande förslaget erhållit. Detta hade hr B. alls icke behöft säga, ty hvarken inom eller utom huset finnes väl någon, som hyser den aflägsnaste förväntan att han skall gilla något nytt representationsförslag, hvilken form det än iklädes. En liten episod från läktaren kan jag ej neka mig nöjet att meddela: Hr Brakel förmenade att om grefve Platens sjöförsvarsplan antages, torde den dyrbara stationen i Karlskrona blifva öfverflödig. Derpå svarade hr Adlersparre, att nämnde station vore så mycket omistligare, som endast der fanns dockor för monitorernas intagande när dessa behöfde omses och repareras. En liten åhörare-herre bakom mig anmärkte då ganska förnumstigt, att talaren (hr Adlersparre) sannolikt icke erinrade sig tillvaron af dockan på Beckholmen (i hvilken likväl icke mer än en halt monitor får plats). Sedan den Brakel-Platen-Adlersparreska debatten var slutad öppnades dammluckan tör motionsfloden. Bland motioner af större inwesse vill jag här omnämna grefve Arvid Posses om ett förändradt sätt för bevillningsdebitering å sedelutgifvande banker, och at landshöfding Sköldebrand om 9 millioners statsanslag till en jernväg Kalmar-KarlskronaWexiö. Endast nio millioner! sinstinktlikt öfvertygad om att det