Göteborgsposten – 10 november 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. — Ja, Mary. När vi gingo in i det der otäcka mörka rummet, såg jag hans fot på stegen. Hans fot, Mary. Jag kan ej ha misstagit mig derpå. Du får ej tvifla på saken. Du skall få se att jag har rätt. Hun är här. Han har aldrig gått ombord på något skepp alls. Ett svek har blifvit begånget mot mig. Det är nedrigt — det är förskräckligt. Jag är dödligt förskräckt. För himlens skull, se dig tillbaka och och säg mig hvad du ser. — Intet, miss, svarade Mary i hviskande ton, utom karlen med träbenet som står tätt vid dörren. — Och ingen är med honom? — Ingen, miss. Vi kommo utan förföljelse genom porten till inhägnaden omkring viderqvarnen. Jag drog andan så snart vi hunnit i skydd af skogen och började tänka efter att hvem helst egaren af foten än var — och jag var fortfarande ) Forts. fr. N:o 261.