Göteborgsposten – 9 november 1865, sida 1

med honom; han är partisk för heune. Har det någonsin funnits en så olycklig varelse som jag? hvem kunde ha föreställt sig eller fruktat någonting sådant? Oh, Mary, Mary, hvad skall jag göra? hvad skall blifva af mig? skall jag aldrig kunna bli qvitt denna hämndgiriga, förskräckliga qvinna? Mary sade allt hvad hon kunde för att trösta mig. Jag fäste alldeles för mycket vigt vid henne. Hvad var hon, när allt kom omkring, annat än en guvernant? — hon kunde ej pina mig nu; och hvad min onkel beträffar så, ehuru han kunde vara bedragen för en tid, skulle han snart komma under fund med hvem han hade att göra. Detta och annat mer förkunnade den redliga Mary till tröst, och slutligen gjorde hon litet intryck på mig och jag började tänka att jag kanhända öfverdrifvit faran af madames ankomst. Om få minuter derefter knackade man på min dörr och madame sjelf inträdde. Hon var klädd i promenaddrägt. Vädret hade klarnat något och hon föreslog att vi skulle göra en promenad tillsammans. Då hon fick sc Mary Quince bröt hon ut i en flod af komplimenter och helsningar, fattade hennes hand och tryckte den med den ömmaste ifver. Hederliga Mary underkastade sig allt detta med en viss motsträfvighet, utan att besvara hennes helsningar med ett enda småleende, och med ögonen surmulet riktade mot golfvet. — Vill ni laga i ordning litet th6? När jag kommer tillbaka, bästa Mary Quince, jag ha så mycket att berätta