vs — 2 —————LLLLLLLL —— fta folkets hopp blifvit gäckadt, dess berättisade anspråk tillbakavisade, ej at regeringen, j af folkets egna representanter, utan af dess jeltskrifna lagstiftare. Det är ett i sanning beklagligt förhålande, att landets ve och väl skall bero på en agstiftande församling, hvaraf en fjerdedel med tt bleklagdt nej kan förhindra allt framåtskrilande, all rättvisa i politiskt hänseende. Granskar nan huru en af dessa fjerdedelar, Sveriges idderskap och adel, representeras vid denna riksdag, skall man såsom lagstiftare finna vissa personer (de der nu såsom tillfälligtvis varande hufvudmän eller mindre tillfälligtvis varande fullmäktige sjelfmant infunnit sig), hvilka ingen, ej ens någon ståndsbroder, skulle vilja vara förmäten nog att välja till representant i en lagstiftande folkförsamling. Några statistiska data angående den svenska adeln och dess representationsrätt, torde derför kanhända vara upplysande nog. Visserligen varnar en välment insändare i Dagl. Allehanda alla reformvänner för, att lemna statistiska uppgifter öfver adeln, förmenande insändaren detta vara ett säll att reta densamma och stämma den emot förslaget; men då medlemmarne af ridderskapet och adeln ej äro barn och sålunda ej kunna blifva uppretade af sanna uppgifter, så gör man dock rättast att, med all aktning för insändarens välmening, ej följa hans räd, ty sådana varningar hatva ofta förnummits ooh lockat vissa beskedliga att ej framlägga bevis och fakta, som kunnat lända till upplysning. Sanningen är något, som ingen ärlig fosterlandsvän, allraminst de många sådana, som finnas bland ridderskapet och adeln, torde sky. Om äfven vissa personer skulle blitva retade, så torde detta alltså ej vara skäl att tiga stilla med nedanstående anmärkningar öfver det närvarande representationssättet. Med undantag af turstendömet Schaumburg-Lippe finnes intet land, hvarest adelsman eger svensk hufvudmans rätt, att befullmäktiga annan adelsman att utötva hufvudmannens representationsrätt, dock med den vigtiga skilnad att t. o. m. i Lippe fordras innehafvande af riddargods såsom vilkor för såväl representationsrätt, som rätt att befullmäktiga.?) Sedan Polens sjelfständighet upphörde, finnes intet land mer än Sverige, hvarest blott börden berättigar till representationsbehörighet. Med undantag af MecklenburgSchwerin, Mecklenburg-Strelitz och ReussGreitz, hvilka ha en fullkomlig feodal representation i en kammare, utan val (dessa staver kunna dertör ock blott till namnet och ej enligt sitt väsende räknas som konstitutionela stater), återfinnes ståndsrepresentation utom i Sverige blott i 12 tyska småstater (Braunschweig, Sachsen-Weimar, Sachsen-Altenburg och Meiningen, Anhalt, Waldeck, båda Lippe, Schwarzburg-Rudolstadt och Sondershausen, Reuss-Schlelz och Lichtenstein); dock sitta dessa staters representanter på blott en kammare, representera dessutom endast stadsoch landintresset, samt äro blott till ett ganska ringa antal samt endast i några få stater sjelfskrifne. I Sverige representera stånden numera ingalunda de intressen, de uppgifvas representera, hvilket bäst synes af borgarståndets sammansättning denna riksdag. Af 67 ledamöter äro blott 25 näringsidkare i stad ), 2) Till hvilken absurditet fullmaktsrätten leder här i Sverige, hvarest hufvudmannen blott ytterst sällan sjelf söker en fullmäktig för sina intressen, utan der tvertom ÅfÅullmäktige, esomoftast mot kontant erkänsla, söka sig en hufvudman, synes bäst deraf, att t. ex. vissa hufvudmän, hvilka nu genom fullmäktige å Riddarhuset representeras, i politiskt afseende Åro så oqvalificerade, att de, enligt nästan alla europeiska länders lagar, till och med skulle vara oberättigade att välja representanter vare sig till första eller andra kammaren och ej heller här i Sverige skulle ega rätt att ens välja representanter till de ofrälse stånden, samt slutligen — horribile dictu — af det demokratiska representationsförslaget äfven uteslutas från både valrätt och valbarhet. 3) 15 handlande, 4 fabrikanter, 1 handtverkare, 2 boktryckare, 3 apotekare. Summa 25.