Göteborgsposten – 8 november 1865, sida 1

———— — alltsammans, hvad skall jag tro? Ni måste ursäkta förvirringen i mitt gamla hufvud. Madame de la — damen har anländt hit högeligen rekommendetea af föreståndarinnan på det ställe der min älskade Milly väntar er, och sådana personer äro sällsynta. Jag fruktar, min bästa niece att ni misstagit er. Häremot protesterade jag. Men han fortfor utan att tyckas höra detta: — Jag vet, min bästa Maud, att ej kan är alldeles ljuga; men ni är blottställd för att sjelf bedragas, i likhet med andra unga personer. Ni var utan tvifvel myc ket nervös och blott till hälften vaken när ni inbillade er se den tilldragelse ni beskrifver; och madame de — de — — De la Rougierre, kompletterade jag. — Ja, jag tackar er — madame de la Rougierre, son medför utmärkta vitsord, förnekar ifrigt hela saken. Hä äro stridiga uppgifter, mitt kära barn, och jag är mes böjd för att tro att ett misstag egt rum. Jag bekännei att jag föredrager detta framför tron på att ett brott blif vit begånget. Jag kände både misstroende och förvåning. En sak af den allvarsammaste beskaffenhet som jag bevittnat med mina egna ögon och beskrifvit med den mest minutiösnoggrannhet och i fullkomligt sammanhang misstroddes a den besynnerlige gamle mannen med märkvärdig köld Det var alldeles fåfängt att jag med de högtidligaste för säkringar bekräftade sanningsenligheten af min berättelse