Göteborgsposten – 3 november 1865, sida 1

—— land. Man bör icke förgäta, att det var Ryssland, som, fastän Danmark understödt det emot Sverige, hjelpte svenskarne att taga Norge i ersäuning för Finland. Ryssland vill gerna ha Finmarken; hvad zedan, om det gålvo Sverige anvisning på Seland säsom ersättning? Annorlunda skall det gå, om det danska folket enigt, bestämut och högt fordrar förening med Sverige och Norge och derigenom tvingar regeringen att ingå på saken. Kejsaren af Frankrike har hitulls ingenting velat göra, 10r att lätta föreningens sättande i verket, men hvarför? Emedan danskarne sjelfva ingenting velat göra. Då konung Carl för några år sedan var i Paris, kom äfven skandinavismen på tal, och kejsaren sade da: -Ja, hvad tjenar det till att tänka derpä, om danskarne icke sjelfva vilja? Det förenade Norden skall lättare kunna bevara freden med Tyskland, än Danmark ensamt. Ty a ena sidan skall det vara mäktigt nog att kunna vara en god allierad sör Preussen, och å andra sidan skall Preussen icke så lätt våga kasta sig öfver Danmark, då detta är en lem af Norden, som då det står ensamt. Vilja jutländarne icke följa oboerna in i Skandinavien, om möjlighet derför erbjuder sig, ja, då ma de föredraga att bli preussare, icke sa höra sitt modersmal i kyrkan, icke sjunga det på fältet, se sina barn uppfostrade på tyskt vis, plagas al gensdarmes, betungas med skutter och lata sina söner släpas bort ull den långa, svåra preussiska krigstjensten. Detta är i korthet innehallet af denna lilla skrift, som är hållen i en mönstervärd, klar stil. En del ansedda män här i staden, af den mosaiska trosbekännelsen, hafva för afsigt att träda tillsammans, för att bilda en mosaisk friförsamling, i hvilken en del af de i sin ursprungliga form något stränga, kyrkliga formerna skola i någon man mildras i enlighet med nutidens fordringar. Nagra af härvarande k. teaters operapersonal tänka efter denna säsongs slut göra en konstregaa till Stockholm, för att uppträda på operan derstädes. Så skall sångaren Nyrop halva ingått kontrakt med den stockholmska teaterdirektionen, enligt hvilket han i Juni månad 1866 skall uppträda i sina tvenne glansroller: Masaniello i Den stumma i Porticix och Arnohl i Wilhelm Tell. Ryktet vill ock veta, att fru leuck, denna vår utmärkta, men tyvärr så föga anvärda sangerska, äfvenledes skall uppträda i Stockholm uti flera roller, bl. a. i zigenerskans parti i Verdis opera Prubaduren. Såsom ett bevis på det intresse man i utlandet hyser för Nordens förhallanden, kan anföras, att från redaktionen af Ergänzungsblätter zum Conversationzlexicon i Hildburghausen i dessa dagar till en härvarande bekant författare ingått anmodan om, att lemna biografier at grefve Manderström och vår minister hlulume, samt en framställning af den danska sorsattningstvisten; allt så omständligt som möjligt. På grund af ministeriela uttalanden kunna vi med snaraste vänta ett ministerskifte, och bondevännerna äro, enligt hvad det säges, denna gång beslutaa, att älven lör sin del vilja smaka på maktens sötma. Såsom framstående medlemmar af det nya kabinettet nämnas derför bredvid grefve Frijs-Frijsenborg hr J. A. Hansen som inrikesoch hofjägmästare Carlsen som ecclesiastikminister. Hvad de öfriga portföljerna angår, äro ryktena ännu mycket olika. Fennesbechs, Escrups och Suensons namn finnas på listan. Prof. N. V. Gade har satt musik till en al Tassos hjeltedikter, hvilken skall upplöras i musikföreningen. Det är skada att var store kompositör icke röner lust att fullborda sin opera Judithr, till hvilken H. H. Nycgaard skrifvit texten och hvaraf musiken till de fyra första akterna skall ligga fullständigt färdig. Vår örlogsfregatt Niels Jucl, hvilken i dessa dagar hemkommit från sin Medelhafsexpedition, bar vid Corfu sammanträffat med sin gamle motståndare från Helgoland, den österrikiska fregatten ÅSchwarrenbergy, som ännu föres af amiral Thegetoff. Såsom man kunde vänta, begagnade -Juels chef, kapt. Suenson, tillfället att säga den käcke forne fienden några komplimenter för hang mod och kallblodighet i det kritiska ögonblick, då under slaget -Schwarzenbergr fattade eld. Den danska fregatten, som jemte en fransk kollega eskorterat konung Georg från Athen till Corfu, låg till ankar utanför den unge konungens vackra landtställe, då Schwarzenberge ett par dagar efter dess ankomst en afton passerade förbi och lopp in i hamnen. Så snart kapt. Suenson dagen efter blef underrättad om, att österrikaren kommit, lät han bemanna sin chefslup, iklädde sig stor uniform och lade till vid sidan af den österrikiska fregatten. 1 följd af karantänen fingo österrikarne ännu icke kommanicera hvarken med befolkningen i land eller med de fartyg, som redan genomgått karantänen, och amiral Thegetoff nödsakades derför inskränka sin artighet till att äfvenledes i full uniform infinna sig på fallrepstrappan, hvarifrån komplimenter utvexlades. Dagen derefter upprepades samma scen vid Niels Juel, och först några dagar senare sammanträffade de båda cheferna hos konung Georg. Amiral Thegetoff uttalade sig på det mest smickrande sätt om de danska sjömännens vid Helgoland visade tapperhet, hvilket beröm upprep des af flera af de österrikiska officerarne, då de senare besökte Niels Juel. Det förvånade dem mycket, att spåren af det i Tyskland så mycket omtalade 14 fots hålet icke stod att fsinna, och då samtalet vid detta tillfälle kom att vända sig om preussarne, mötte de danska olsicerarne den fullständigaste sympati i deras Önskningar om, att denna makt inom icke alltför lang tid måtte få sitt öfvermod bräckt. De ömsesidiga besöken slutade med ett storartadt utbyte af fotografier och salulskott. a Far VANAN BN TORRE SN TO KNEETR OSA NER ANANAS LAS FASAN LP MS RNE SEN sn RT Re