sig till dom, icke deraf skola sinna sig tillfredsställda. En omständighet, ett faktum, kan jag ej underlåta att framhålla. Reprosentationsförslagets motståndare äro mycket angelägna att framställa sig såsom blifvande martyror för sin sjolfständighet. De förmäla sig med visshet känna, att starka folkrörelser skola inträffa, riktiga omöter, omedelbart efter reformförslagets fall, och att de följaktligen icke skola vara säkra till sina personer, men att de äro beredda på sitt öde. Allt detta innebär påtagligen endast en förhoppning att gatukravaller skola inträffa, på det att reaktionens seger skall bli än fullständigare. —k—ä3ä ——