Göteborgsposten – 30 oktober 1865, sida 1

(— —.— en nuvarande ministåren. Adelsmajoritetens t rogram — uttaladt i de omförmälda valen — r en reaktionär minister. Denna minister in pe skall utan tvifvel också visa sig benägen if ör en representationsförändring och framlägga i tt reformförslag — på spe. Borgarståndets äfven i går förrättade elekorsval är icke mindre märkligt; men i en helt nnan genre. l Detta stånd egde för några riksdagar selan en ledamot, som välment, men enfaldigts mtusiastiskt yttrade: Europas blickar äro4 ästade på Sveriges Borgarstånd. Öfverdrisen i frasen väckte löje. Men man kan å fullt allvar säga att Sveriges blickar ärol: ww fästade på borgarståndet, och det är icke å litet det också. : Genast då detta stånds representanter nitkommo möttes de vid bangården och ångbåtshamnen af uthalare, som togo de nyvalda om hand, som skildrade det rysliga förtryck som majoriteten vid förliden riksdag utöfvat, och som tog af dem på hedersord löfte att troget följa den fana som hr Muren bar, understödd af hr Staaff och hr Sundvallson. De nykomna, som alla trängtade etter makt, läto villigt leda sig, athöllo sig från all beröring med den gamla liberala fraktionen och sågo så försasligt vigtiga ut. Redan då val till ledamöter i talmanskonforensen verkställdes visade sig det Murenska partiets skaplynne. Hr Muren erhöll 59 och hr Björzk 57 röster. Till suppleanter erhöllo hr Isberg 33 och hr Rinman 30 röster; närmast dem voro hr Hierta med 29 och hr Wiern med 26 röster. Men det betecknande vid detta val bestod deri att ehuru hr Muren vid tillfället fungerade som talman (br Schwan hade tagit sig Aftonbladets och Allehandas kritiker nära, och var opasslig) och således endast egde rätt, enligt grundlagen, att leda förhandlingen, så deltog han dock sjelfi voteringen. Förehållen sedermera detta grundlagsvidriga förfarande, svarade ban att den stad hvilken han representerade icke kunde nöja sig med att dess ombud icke fick deltaga i voteringarne! Då elektorsvalen i går skulle förrättas var allt på förhand arrangeradt. Hr Muren litade så föga på sin satelliter, att voteringssedlarne icke utdelades till dem förr än kort töre valet, och för ytterligare kontroll begagnades till alla dessa blått papper, hvarigenom de lätt och säkert kunde åtskiljas från den Björckska fraktionens — jag kallar den så för korthetens skull — sedlar, som voro skrifna på vanligt papper. Den Murönska listan segrade helt och hållet. De gamla erfarna representanterna Björck, Hierta, Blanche, Weern, Rinman m. fl. måste vika — för andra äldre representanter? Nej, visst icke! Af de 36 elektorerna äro sexton nykomna. Bland dessa, och såsom särdeles belysande för majoritetens uppfattning af det ansvarsfulla kall, som åligger elektorerna, vill jag särskildt framhålla kopparslagaren Brinck och kakelugnsmakaren Pettersson, samt den för sin rerratiska sten af sällsynt skönhet ryktbarvordne professor Wistrand. Ingen af Göteborgs och ingen af hufvudstadens äldre representanter ansågs värdig att bli elektor. — -Det var som att vinka åt likr, yttrar Dagligt Allehanda. Men fastän Dagl. Allehanda fröjdar sig med segervinnaren, synes dock att valets utgång äfven hos denna tidning väckt bekymmer. bDet har tydligen legat någonting på bottnen af hela denna märkliga affär, som man ej velat fram med. Allehanda har lofvat utreda affären. Må det tillåtas mig en gissning. Antingen är det hr Muröns mening at lendast i denna förpostfäktning låta den Björck ; iska fraktionen känna hur stor makt han eger då han får tid på sig att intrigera; att endas återgälda den missaktning, för hvilken han (vä förtjent) varit utsatt af nämnde fraktion, oci latt, sedan han med de nya rekryternas biträ Äde och de sårade fåfängornas medverkan vun -Init seger, nu spela den ädelmodige och insätt elde gamla liberala i samma utskott der de hit