Göteborgsposten – 30 oktober 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. Lofvad vare himlen öfver att jag blifvit fri från honom! En ond ande hade blifvit ntdrifven och hela huset tycktes mig ha fått en gladare och behagligare anstrykning. Det var ej förrän jag satt i lugn på mitt rum som denna dags scener och bilder började tåga förbi mitt minne i ordnad procession, och för första gången uppskattade jag värdet af min räddning och den omätliga fara som hotat mig. Det var måhända en verklig svaghet hos mig — jag tror att det var det. Men jag var ung, nervös och led af en orolig obeslutsamhet som vid vissa tillfällen gjorde mig alldeles utom mig och i småsaker som i stort var nära att förmå mig till uppoffringar som mitt förstånd nu säger mig skulle ha varit rent absurda. För Dudley kände jag en fullkomlig afsky; och likväl om detta system af öfverretning, detta förskräckliga och direkta vädjande till mitt medlidande, denna taktik att sätta mig, en ung flicka, såsom bestämmande huruvida min gamle onkel skulle hem) Forts. fr. N:o 250.