Göteborgsposten – 24 oktober 1865, sida 1

skrifna sätt fortfor att roa sig med myntet, men yttrade slutligen. — Jag har aldrig varit kusk i hela mitt lif, miss, Jag känner ej till något sådant ställe, ehuru jag kanske varit der någongång. Knowl, sade ni? Jag har aldrig varit utom Derbyshire mer än tre gånger som jag var vid Warwicks marknad med hästar på jernväg och två gånger då jag var i York. — År ni säker på det, Tom? — Mycket säker, miss. Tom gjorde nu en ytterligare helsning och afklippte samtalet genom att vika af från vägen och börja hojta efter några kreatur som gingo förbi. Jag hade nu ej varit så säker på min sak som då jag tog Dudley för den person som jag sett vid Scarsdalekyrkan. Äfven i anseende på Dudleys identitet med sistnämnde person hade jag dagligen blifvit mindre säker; dock tror jag att i händelse någon föreslagit mig att ingå på ett vad om saken, jag ej skulle ha brytt mig om att, såsom vadhållarne ex professo säga, rygga från min ursprungliga opinion, Ovissheten var likväl tillräckligt stor för att göra mig obehagligt stämd, och nu kom en ytterligare ovisshet att förhöja obehaget af mina tvifvelsmål. På återvägen hem gingo vi förbi flera rader trädstammar af ek m d afskalad bark, liggande träd vid träd. En del af trädstammarne voro afskrädda med yxan; kanhända de voro sålda, ty de voro märkta med stora bokstäfver och romerska siffror i rödkrita. Jag suckade då jag passerade förbi dem, ej derför att jag trodde att man fällt