Göteborgsposten – 24 oktober 1865, sida 1

tande salvelsefullt med att citera den helige mannens ord: gör som jag lär och icke som jag lefver — så spridde sig ett allmänt löje öfver åhörarnes anleten, och så komiskt företöll detta råd hr Schwan sjelf, att äfven i hans ansigtsdrag spårades löjet. Vid intet föregående tillfälle — och det vill säga mycket — har hr Schwan varit större aktör, men — i den befängda genren. Vill ni åter läsa ett värdigt helsningstal, så läs Bondetalmannens. Men ni borde höra det. Ni skulle då gripas af beundran öfver denna kraft i förening med anspråkslöshet, denna enkla vältalighet utan all ostentation. Då han bland annat yttrade: J hafven beslutanderätt och på den beror ofca landets lycka och alltid ståndets ära, så låg deri en appell till ståndets takt i en fråga, som förelåg till afgörande: den om valet till sekreterare. Det utföll också till ståndets heder. Kommersrådet Sjöberg erhöll af 100 röster 97, och ståndet bevisade sig derigenom hafva riktigt uppfattat situationen. Emedan man antog att Anders Eriksson i Nordkärr af sin höga ålder och sjuklighet skulle finna sig förhindrad att mottaga befattniagen som vice talman, så gissades nu på Per Nilsson i Espö till hans efterträdare. Men då gubben Anders ankom, så befanns han ötver all förväntan kry, och då kunde ingen annan komma i fråga. IIan åtnjuter också odelad aktning i ståndet för sin redbarhet. Inom bondeståndet ha bearbetningarne icke ännu börjat för de stundande utskottsvalen. Ledamöternas stora antal, relatift till platserna i utskotten, har till följd att flera ledamöter måste bli lediga, ett hårdt öde för dem som deraf drabbas och hårdast om någon äldre blir förbigången. Derföre äro underhandlingarne lika ifriga som naiva. I bondeståndet äro nu flera herremän? invalda än tillförne. De ses med mindre afund nu än förr. Humaniteten stiger, och väl är det.