Göteborgsposten – 24 oktober 1865, sida 1

—— ————— — —— —— —-——————— — — — Kan ni föra piskan skickligt — kör ni väl? — Jag kör plogen som de flesta unga karlar här i trakten, svarade Tom. — Har ni någonsin varit på Knowl, Tom? Tom stirrade på mig med en helt oskyldig min. — Ne-ej, sade han. — Här, Tom, är en half krona. Han tog emot den med mycken beredvillighet. — Det är godt, sade han sedan han betraktat myntet. Jag kan ej säga om detta yttrande. hade afseende på myntet, på hans goda lycka eller på min frikostighet. — Nu, Tom, skall ni säga mig uppriktigt om ni någonsin varit på Knowl? — Völligt att jag varit der, miss, men jag kan ej erinra mig något sådant ställe — nej. Medan Tom med stor betänksamhet yttrade detta, likt en man som älskar sanningen och för dess skull gör en ansträngning på sitt minne, kastade han silfvermyntet två eller tre gånger upp i luften och grep det åter, under hvilken öfning han af all sin makt stirrade på detsamma. — Drag er till minnes, Tom, och säg mig sanningen, så skall ni ha en vän i mig. Var ni ej körsven för ett ekipage med ett fruntimmer och som jag tror åtskilliga gentlemän uti, hvilket kom till Knowls egor en dag då detta sällskap hade en liten frukost i gräset, hvarefter ett gräl uppstod mellan dem och skogvaktarne. Försök att erinra er det, Tom; ni skall, på min heder, ej ha några ledsamheter derför, och jag skall försöka vara er till tjenst. Tom var tyst en stund hvarunder han på ofvanbe