Göteborgsposten – 24 oktober 1865, sida 1

itt den utan tvifvel har ett högre ursprung, men att den möjligen kommit för tidigt och kanske utan hela konseljens samtycke. De i riksdagsbestyren oinvigde ha ingen eller föga kunskap om hvad man skulle kunna kalla förberedelserna. De bestå i en mängd mer och mindre fintligt uttänkta och utförda kombinationer — intriger om man så vill — men oskiljaktiga trån alla representativa törsamlingar. De grundlägga vanligen riksdagens gång och gifva den sin karakter. Vid innevarande riksdag äro dessa förberedelser — jag väljer här det mildaste uttrycket — mera komplicerade, mera bestämmande än vid något föregående riksmöte ; men de äro också ojemförligt vigtigare och ömtåligare än tillförne. Redan i Onsdags afton hade ett antal adelsmän, omkring 120, mest från landsorten, ett möte på Hotel Phoenix under presidenten grefve Mörners ordförandeskap. Nämnde gretve kan anses som den obevekligaste motståndaren till representationstörslaget; f. d. statsrådet grefve Hamilton är det också, men han har många planer att utföra derjemte. Vid nämnde möte bringades dock ej reformförslaget å bane. Man ordade blott om de förestående elektorsvalen, och på det att dessa måtte ske med afseende på situationen, så beslöts att ett femmannaråd skulle utväljas vid en följande sammankomst, för att uppgöra listan till elektorsvalet. Till detta femmannaråd utseddes vid ett nytt Phoenixmöte i Fredags afton: grefve Mörner, hr Montgomery-Cederhjelm, grefve Henning Hamilton, frih. W. F. Tersmeden och kapten C. G. Hierta. De kunna samtliga anses reformförslaget obenägna, hvadan möjligen den liberala fraktionen samlas för att uppgöra ett annat törslag till elektorslista än den som af de konservativa antages. Men nämnde femmannaråd är i ett annat fall vida märkligare, De konservativas inom de tre stånden organ antyder förhoppningsfullt, att dessa fom äro protektionister, och det är således möjligt att i deras utväljande ligger en demonstration mot regeringen, förnämligast mot friherre Gripenstedt. Grefve Henning Hamilton står — sedan danska fejden — i opposition mot hela konseljen och det blir icke hans fel, om den ej blir stekt vid sakta eld. Såsom märkliga omständigheter vill jag meddela, att först sedan visshet vunnits derom att grefve Lagerbjelke är retormförslaget benägen, creerades han till landtmarskalk; att öfverståthållaren baron Bildt nu äfven uttalat sig för förslaget, och att presidenten Munck af Rosenskjöld anses blifva chef för det liberala reformpartiet inom adeln, men att han just derföre vet med sig att han icke nu, som vid förra riksdagen, får bli ordförande i konstitutionsutskottet, hvadan han nu sitter för ett så lågt nummer på riddarhuset, att han äfven af detta skäl icke kan bli ordforande i nämnde utskott. Ordförandeplatsen der kommer sannolikt att intagas antingen af grefve Mörner eller af grefve Hamilton. Presteståndets position är decideradt vafvaktande. Erkebiskopens helsningstal till ståndet andades fördragsamhet, och man tror sig veta att ståndet i allmänhet alldeles icke har definitivt beslutat sig för att förkasta reformförslaget, utan vill afbida tiden. Några synnerliga förändringar i utskottstillsättningarne lära ej komma att ske inom presteståndet. En och annan omflyttning verkställes väl, men då endast af personliga skäl. I borgareståndet pågå de lifligaste striderna i afseende på de stundande elektorsvalen. Striden har ingen direkt beröring med representationsförslaget: dess framgång i borgarståndet är på förhand afgjord; endast 7 å 8 röster skola afgifvas mot detsamma. Men elektorsvalen föranleda en annan strid, betecknande, betydelsefull och inverkande på ståndets anseende. Redan i Onsdags afton tillvägabringades af hrr Muren, Henschen och Sundvallson en sammankomst, till hvilkan endast de vid förra riksdagen missnöjda — hrr Isberg, Staaff, 111. —