Korrespondens från Köpenhamn. D. 18 Oktober. Man anser här, att den bekanta artikeln i Postoch Inrikes Tidningar om Skandinavismen möjligen står i något samband med ett möte, som nyligen hållits af en del af den svenska adeln och å hvilket man beslöt att för konung Carl XV tillkännagifva, att han ej kunde räkna på understöd af den svenska adeln i sina skandinaviska planer. Mänga svenska adelsmän befara noml, att den danska demokratien i förbindelse med den norska skall bli det dominerande elementetien eventuel skandinavisk statsförbindelse och väcka i Sverige slumrande demokratiska instinkter, och af detta skäl önska de ej någon statsförbindelse med Danmark. Edra författningsförhållanden befinna sig emellertid för ögonblicket i ett öfvergångstillstånd, och om den reform, som nu länge stått på dagordningen, genomföres, kan det väl hända, att motståndet mot skandinavismen från det hållet antingen af sig sjelft dör bort eller fullständigt slås till marken af de upplysta modelklasserna. I alla händelser skall genomförandet af eder förtattningsreform bli af stor betydelse för hela skandinavien, isynnerhet som vi här ha att göra med en regering, eller rättare konung, hvilken, i stället för att ställa sig i spetsen för reformerna på framåtskridandets väg, nu sträfvar att i förbindelse med vår reaktionära adel och dennas blinda allierade, bondevännerna, krossa vår embetsmannaklass politiska betydelse, fastän den representerar den bildade delen at folket och är frihetens förnämsta stöd.