Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 1

vara så godt att låta det slippa fram med ens. Jag tyeker bättre om er än om någon annan flicka jag någonsin sett; det finnes ingen som kan förliknas vid er, ingen i hela verlden; och jag önskar ni ville ha mig. Jag eger inte mycket, men fastän jag ej är så rik som somliga är jag törhända bättre karl än mången rikare; och om ni vill taga en rask gossc, som håller af er mycket och ville dö för er skull, så står han här. — Hvad kan vara er mening, sir? utropade jag harmset och förvirrad. — Jag menar, Maud, att om ni vill gifta er med mig, skall ni aldrig ha orsak att beklaga er; jag skall aldrig låta er sakna någonting, aldrig säga ett vredgadt ord till er. — Ett ordentligt frieri! utbrast jag likt en person som yttrar något i en dröm. Jag stod med handen stödd mot ryggstödet af en stol och stirrade på Dudley med ett ansigtsuttryck som jag tror fullkomligt afspeglade den förvåning jag kände. — Är ni en god flicka, Maud, skall ni ej gifva mig korgen, sade min förhatliga kusin som med sitt ena knä hvilade mot den stol bakom hvilken jag stod och nu gjorde ett älskvärdt försök att linda sin arm rundt kring min hals. Detta bragte mig fullkomligt till besinning; jag ryggade häftigt tillbaka och stampade i golfvet i verkligt raseri. — Har det någonsin varit något i mitt uppförande, ord eller blickar, sir, som kunde berättiga er till denna