Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 1

( ä ilw, 1199 9— 3 1. Nilsson, snedt emot Kusttorget samt hos P —— ——— —— — tiken, om den anstilles och gör sin pligt, skulle många fullmakter talla. De redlige Dannemännen äro äfven ute på vandring 4 bomullsparaplyer och kalosser. De inykomna beskåda de höga husen — -med förfäran. De ledsagas at rådgifvare, som bjuda på punsch och som ha blicken fästad på anställningar i otvåndet eller något utskott. Man har anmärkt, (hyresvärdarne med en viss oro) att de flesta af landsortsadeln, som ankommit, endast tagit rum på vecka, och man dr: ager deraf den slutsats, att deras härvaro ej blir långvarig. EF redags afton öppnades presteståndets klubb. Jag tittade in der på aftonen för att träffa några från förrariksdagen förvärfvade Farbröder och för att bedja dem vara välkomna hit i jämmerdalenDo sågo pigga ut, rökte Gefle Vapen som vanligt, och voro redan särdiga att taga lilla priffen. Nå, kära farbror! hur går det? sporde jag. Inga försåtliga frågor, jag ber? — sa farbror — och så slut på samtalet. Statsrevisorerna ha fullbordat sitt verk. I går underskrefs akten; samtidigt dermed utqvitterades arvodet — och resekostnaden, och så kunna de fara i frid. Iäromdagen besökte de den nya Museibyggnaden. Prof. Boklund var deras vägvisare och upplysare. Det är en afgjord sak; den nuvarande generationen hvarken kan eller får vara nöjd med denna monumentala byggnad. Dertill fordras att den först skall bli gammal och en smula mossbelupen. Den skall växa in i nationalmedvetandet. Då är den bra, eller man har hunnit vänja sig vid den. Samlingarne äro under inflyttning. Revisorerna fingo emellertid en föreställning om de stora konstskatter, som staten eger. När de en gång bli uppställda och ordnade, så skola vi känna oss stolta öfver hvad vi i den vägen ega, och vi skola vara tacksamma mot våra förfäder, som samlat och hemfört så mycket från utlandet, visserligen icke alltid så ärligt åtkommet, ty mycket har tagits med våld, med den rätt som styrkan ger, men vi ega det nu, och besittningsrätten är oomtvistad. Bland annat, som revisorerna besågo, var den samling af porsliner, som Tessin hemfört från Italien. Prof. Boklund upplyste att detta porslins stora värde ligger deri, att målningarne på detsamma äro efter Rafaels egna handteckningar. Derföre och på grund at dess ålder och sällsynthet numera, hålles det i högt värde. Prinsen och prinsessan af Wales hade besett detta porslin med förtjusning. De minsta tallrikarne betalas villigt af konstsamlare i England med 3,000 francs stycket. Då vore bäst — mente en praktisk man — att sälja hela salvisenNi har sett att konungen, prins Oscar och enkedrottningen skänkt till staten de kolossala marmorstatyerna af Oden, Thor och Balder, Fogelbergs verk. Men allmänheten känner icke den stora pekuniära uppoffring som de höga egarne gjort genom dessa gåfvor. IIvardera statyen kostade Carl Johan 100,000 rdr. Det är således en uppoffring på tre gånger denna summa som här gäller. Men de kungliga ba ej tvekat att göra denna uppoffring för att dermed pryda museum. Meningen är att dessa statyer af Carrara-marmor skola uppställas i den prakttulla vestibulen. Till en af museets väldigaste salar skola alla de trofeer förflyttas som nu förvaras i Riddarholmskyrkan. Det är på hög tid att våra dyrbara minnen räddas undan förstörelsen. Fukt och vanvård ha gjort på dem stor skada, men spillrorna räddas åtminstone. En stor fördel har museibyggnaden medfört och en förtjenst har general Klöen inlagt — . — —b— 3: AfnHgd ochi vara så ondt att lata d