Göteborgsposten – 17 oktober 1865, sida 1

MJR eva yska regeringen sig nu med synnerlig ifver ut det gemena — vi finna ej något mera pasande ord — värtvet, att genom ett vidt utsträckt spionerisystem samt förvrängda och alska beskyllningar nedsätta de polackar i sina landsmäns ögon, hvilka för närvarande illhöra den s. k. polska emigrationen i Eu opa och förut deltagit i upproret, till en del som dettas ledare, tör att sämedelst beröfva lem en viss gloria och ingitva polackarne i Polen den tanken, att de blitvit nesligt bedragna och att upproret var endast en illställning af några äfventyrare, en samvetslös spekulation blott under fosterlandskärokens och frihetens mask. Ryska regeringen vill beröfva Polen rätt att minnas upproret som en handling, hvilken visserligen ej krönes af framgång, men dock var ett ädelt försök, ett bevis på lika mycket mod som sjeltuppoffring. En af Times korrespondenter berättar härom med full trovärdighet bl. a. foljande: Fastän Polens behandling efter sista npproret synes vara lika med de blodiga åtgärder, som adopterades år 1830, fiunes det likväl en anmärkningsvärd skiljnad mellan den ryska politiken nu och då. Visserligen har ryska regeringen hängt, skjutit och landslörvist lika oåterhållsamt i andra som i första hälften af 19:de århundradet; men då hon för 35 år sedan nöjde sig med att injaga skräck hos innevånarne, har hon nu så till vida erkänt tillvaron af moraliska verkningsmedel, att hon låter bödelns gröfre öfvertalning åtföljas af den olflciele journalisten och skribentens mera insinuanta talkonst. Och då general Bergs omedelbara organ Dziennik Warszowski vid utförandet af siva moderna pligter öfverträffat alla andra tidningar af samma slag samt blifvit ett af de sällsammaste och intressantaste dagblad på kontinenten, anser jag mig böra meddela nagot härom. Polackarne — så lyder den i tusentals artiklar i bladet framhållna teorien — äro en ädel men lättsinnig, en talangfull men outvecklad, en god men vankelmodig race. Deras oordnade föreställningar skola ej sluta att sammanblanda politiken med poesi, och att handla af ädel entusiasm, då det sunda förnuftets beräkningar ensamma ha rätt att bli hörda. Gång efter annan fatta de antändliga böjelserna i deras natur eld, en revolution följer och tusentals dödas, för att tjena en falsk sentimentalitet och en blott sjuklig längtan efter en bättre och mera ideal verld, än sakernas natur vill medge. Men polackarne borde för denna gång inse, att de nyktra ryssarne, hvilka äro representanter lör verlden, sådan den är, till sin natur äro de starkaste och alltid skola vara det, på grund af den medfödda öfverlägsenheten i deras principer. Hvarje försök att kasta bort oket är för polackarne detsamma som att inlåta sig i en olika kamp med ödet eller försöka omvända universets moraliska lagar. Polackarne, som hysa vördnad för de menskliga vanorna och bildningen, gjorde rätt i att medgifva, det äfven England och Frankrike nu erkänna det riktiga 1 denna och dylika meningar. England och Frankrike voro för tvenne är sedan vänligt sinnade mot Polen; men följande det egna intressets berättigade bud, ville de ej sätta sin egen välmakt på spel under det te bolade med de svaga önskningarne hos en för dem främmande och temligen likgiltig nation. England och Frankrike göra i penningar, studera de nyttiga konsterna och draga af dem fördel; och så borde äfven polackarne göra, hvilka dermed endast skulle efterspa deras forna prototypers föredöme. Likasom de bada vestmakterna — sor kort tid sedan de största antugonister — nu kurtisera hvarandra, böra polackarne ära sig att älska ryssen och rivalisera med honom sjurandet al industriens frukter i fred och lycka. Både polackar och ryssar skule vinna på ett så lyckligt slut a ueras gamla fientligheter. Af egentligen samma ursprung, skola de genom att förena sina talanser skiida till makt och lycka som en familj. Polacarne, som ej äro diplomater och under tidernas lopp törlorat Pommern, Schlesien och Preussen till tyskarne, gjorde bäst i att sluta med att blanda sg ulls i poliuken; ryssen, som är en stor eröfrare och underkastat sig älven trenne tyska provinser, skall leda polackarne genom de internauonela förbindelsernas fält, men villigt mottaga deras värdefulla s öd inom de andra grenarne af social tillvaro och törbättring. Och kasta nu en blick på det sista upprorets framstående män, utropar det värda bladet. Granska deras moraliska karakter och pröfva de intellektuella egenskaperna hos dessa pygmcer, som velat störta cz ren. Besök de s eller 4,000 landsflyktiga, som dr va omkring i deras gamla nästen, Schweiz, Italien, Frankrike. Gå till zärich, Paris, Lemberg, dit dessa hjeltar dragit sig tillbaka vid sprängandet af deras fantastiska planer; eller, ännu bättre, läs de berättel