Göteborgsposten – 13 oktober 1865, sida 1

hade varit för anläggandet. Dock hade drätselkammaren atstyrkt att staden skulle deltaga i brobyggnadsarbetet. Ordföranden omnämnde, att han inhemtat M 8 T 2 upplysningar från Wenersborg angående det inflytande på sjötarten som bron öfver hamnen derstädes haft. Dessa upplysningar voro ganska tullständiga. Bland annat omnämndes, att kollisioner emellanåt ega rum, då en mängd fartyg hopa sig i hamnen, att landttrasikeran de oftast ej behöfva vänta mer än en fjerdedels timma, då bron är öppnad, och att man måst anlägga dragvägar at betydlig längd. Lektor Blomstrand ansåg det ej fullt utredt huruvida fördelarne af en bro för landttrafiken eller olägenheterna för sjötrafiken vore öfvervägande. Önskade att man borde tillse om ej alla fördelarne af en bro skulla kunna vinnas genom en ängfärja, hvilken ej medförde olägenheter för sjötrafiken. Frih. Fleetwood fann sina betänkligheter mot en bro styrkta af upplysningarne från Wenersborg. Instämde med lektor Blomstrand i yrkandet på ny beredning. Hr Philipsson yrkade på omedelbart afgörande, då det redan var öfver året sedan handlingarne remittorata af kgs bfhde med begäran om stadsfullmäktiges utlåtande. Hr Hedlund påyrkade detsamma, då riksdagssullm. Rundbeck, som ämnar väcka motion om statsanslag för ifrågavarande bro, för detta ändamål behöfver dem. — Det hade ej blifvit bestridt, att olägenheter för sjötrafiken måste uppstå genom en bro. men fördelarne at en sådan för landttrafiken vore så öfvervägande att dessa i första rummet måste afses. I Wenersborg skulle man helt visst, trots olägenheterna för sjötrafiken och oaktadt landttrafiken der ej är så stor som till Hisingen, ej vilja rifva sin bro. Olägenheterna i Wenersborg bero dock mest på hamnens trånghet och på belägenheten intill Dalbosjön. Dylika olägenheter lider man här icke af. — Lanuttrafiken medför vintertiden stora faror för de trafikerandes lif och helsa. Då denna trafik är så ofantligt stor bör väl dylika omständigheter tagas mera i betraktande än om en seglare tår vänta i några minuter. Det var i vintras exempel på, att passagerare med färjan fingo vänta en hel timma några fanmnar från land. Hr Berger yrkade äfven på ny utredning. De nuvarande olägenheterna skulle kanske kunna afhjelpas genom en ångfärja. Man egor dessutom förslag till en tunnel under elfven, hvilken ej skulle kosta så ofantligt mycket mera än en bro. Föreslog derföre att stadsfullmäktige skulle förklara sig icke kunna i sakens nuvarande skick tillstyrka en bro. Hr Renström instämde med hr Berger. Ordföranden ansåg det visserligen betänkligt att segelfartyg skulle genom bron kunna uppehållas en timma. Den egentliga faran lå e dock i i kollisionerna, som måste uppstå, då fartygen skola bege sig in mellan tvenne nära belägna pirer. Olägenheterna vid färjan skulle kunna afhjelpas dels genom väntskjul och dels ifall man finge en ångfärja genom väntrum å dessa, såsom fallet är på de amerikanska färjorna. Genom en bro skulle dessutom ett slags stad uppräxa på andra sidan elfven, och Göteborg borde ej underkasta sig uppoffringar af hvilka de på andra sidan flnge åtnjuta fördelarne utan att deltaga i bördorna. Dessutom syntes af erfarenheten från Wenersborg, att dragvägar o. s. v. måste anläggas i vida större skala än kapten Richert i sitt förslag för denna brobyggnad antagit. Hr Hedlund instämde i att man borde försäkra sig om vestra elfstranden. Erinrade att på bron, enligt kapt. Richerts förslag, skulle bli tvenne öppningar, den ena för uppden andra för nedgående. fartyg. Äfven om kollisioner skulle vara att befara, så bör sådant kunna förebyggas af ingeniörvetenskapen. Då fartygen äro beroende af vinden mötas de ällan utan gå åt samma håll. Detta minskar äfven isken för kollision. De af ordföranden föreslagna skjulen skulle tjena till intet, då kärrorna, som skola ölver, stå i rader ända från Torggatan ned till färjstället. Hr v. Schoultz önskade äfven ytterligare utredning, isynnerhet då man inom ingeniörsvetenskapen börjat fästa uppmärksamheten vid förekommandet af de olägenheter som is förorsakar vid ångfärjor. Hr Philipsson: Frågan är här om bron är nödvändig för landet. Att motsätta sig bron, derför att personer på andra sidan elfven skulle draga fördel af den utan att deltaga i kostnaden, vore en anakronism. Fördelarne af en bro äro utan tvifvel öfvervägande. Direktionen för hamnoch elfarbetena hade vitsordat att personaltrafiken kräfde en bro, äfvensom att sjötrafiken ej deraf skulle lida väsentligt men. Om en ångfärja af vederbörliga dimensioner inrättades, skulle denna, som gick tvärsöfver elsven, medan andra fartyg gingo upp och ned, lika ofta kunna förorsaka svåra kollisioner. Föreslog derföre, att stadsfullm. MMe—m—t——— —