Göteborgsposten – 7 oktober 1865, sida 1

kyrkan i svart sidenpaletå och en liten hatt, nästan utan brätten, men med plymer och grannlåt, så det ådrog sig hela församlingens uppmärksamhet. Jag inlade i min predikan några väckande ord om högmodsdjefvulen och följderna af att lemna honom insteg i sitt hjerta, men med hvilken verkan? Då jag, sedan vi kommit ut ur kyrkan, tog ett tillfälle i akt att åter upprepa detta ur min predikan, erkände hon helt oförtäckt, att det alldeles undfallit hennes uppmärksumhet i kyrkan. Iar väl någon rik grossör i Göteborg kunnat åstadkomma denna förhärdelse? Hvilka har hon der träffat, och hvem har kunnat framkaila detta förändrade väsende med dess menliga följder? Jag misstänker ingenting godt och skulle derföre, i första rummet i kristlighetens och i andra i vänskapens namn, bli dig förbunden om du kunde upplysa mig om hvarest källorna till mina bekymmer hafva sin upprinnelse. Ty om det alltid är bekymmersamt för en själaherde att se ett får vilsekomma, och han af sitt kall känner sig förpligtad att söka återföra det, måste det så vara i ännu högre grad, då detta får är honom af särskilda anledningar dyrbarare än alla de andra. Ja, min kära bror, sanningen att tala, har jag verkligen haft mina afsigter