Göteborgsposten – 5 oktober 1865, sida 2

doktorn efter att ha sett i sin lilla anteckningsbok — Hawkes. — Och hvad är hennes sjukdom? — Rheumatisk feber. — Är den smittsosam? — Icke det ringaste — icke mera än ett afbrutet ben, såsom vi säga, yttrade doktorn med ett förbindligt leende. Så snart doktorn aflägsnat sig kommo Milly och jag öfverens om att följa honom till Hawkes bostad och höra efter huru det var med henne. För att säga sanningen, fruktar jag att det snarare var för att gifva var promenad ett mål än i någon menniskoälskande afsigt mot patienten som vi gingo dit. Öfver den kuperade marken, betäckt af skogsdungar, hunno vi fram till det gammalmodiga lilla huset med de vanskötta omgifningar. En giktfull gammal qvinna var den enda som skötte flickan, och sedan hon i en lyssnande attityd vändt sig mot oss på ett sätt som föranledde oss att i allt högre ton fråga huru det var med Meg, underrättade hon oss med mycket hög röst att hon redan för längesedan förlorat hörseln och var fullkomligt döf. Hon tillade dock i eftertänksam ton: — Då Hawkes kommer in så kanske han kan Säga er hvad ni vill veta. Genom dörren till ett litet rum, vid andra ändan af det, hvari vi befunno oss, kunde vi se en del af patientens trånga bostad, höra hennes klagan och doktorns röst.