Göteborgsposten – 5 oktober 1865, sida 2

som förorättad och förföljd på mångfaldigt sätt, dragit sig undan menniskorna för att genom ihärdigt arbete samla sig en liten skatt, hvilken han älskar både för guldets egen skuld och såsom ett medel att en gång kunna understödja sin försvunna syster, då han framdeles återfinner henne. Styckets onda genius Dunsey Staunton bestjäl den arme mannen — i parentes sagdt drunknar bofven på hemvägen och då I detta inträffar snart nog hinner han icke under pjeden anställa mera ondt — men i stället får Silas genom en Försynens synnerliga skickelse se i sin stuga sin lilla systerdotter och återfinner äfven sin syster fastän döende. Denna döende syster är Harry Hatfields öfvergifna hustru och hennes död möjliggör hans förening med miss Nancy. Dermed slutar första afdelningan. I den andra genomgår åskådaren en ny kärlekshistoria, tio år senare i tiden, som slutar med att William Gerold, i första afdelningen en gosse nu en ung man, vinner Eppies, Silas Marners systerdotter och Harry Hatfields dotters hand, hvarigenom en försoning mellan alla parterna åstadkommes. I båda afdelningarne, hvilka nästan kunna betraktas såsom två särskilda pjeser, saknas visst icke effektscener eller åtminstone på effekt anlagda sådana; men en genomtänkt planläggning, en på djupet gående karaktersskildring, en bestämd motivering hvarföre några bipessoner uppträda och hvarföre åtskilliga scener utsträckas på längden, söka vi förgäfves, och det hela förefaller efteråt som ett skal utan kärna. — De spelande sökte i allmänhet på ett beromvärdt sätt att lägga karakter i sitt spel och det kan icke skrifvas på utförandets räkning om pjesen icke skulle förmå länge hålla sig uppe på repertoiren. AREA ROR 3s3