Göteborgsposten – 5 oktober 1865, sida 1

aktningsvärde veteranen Collin. Med blödande hjerta har han beslutat sälja sina kära böcker, dertill tvingad af ekonomiska skäl. De strängt vetonskapliga arbetena har han först låtit gå under klubban på härvarande bokanktionskammare. De utgjorde omkring 6,000 band. Ni tager för afgjordt att hans härvarande talrika och rika yrkesbröder täflat om att göra bokinköp, åtminstone för att på detta sätt visa den gamle mannen en hyllning. Men deri bedrager ni er. Dyrbara verk, som kostat egaren flera hundra rdr, såldes för en ringa penning, Endast två af hufvudstadens läkare, den ene med ingen, den andre med en föga inkomstbringande praktik, gjorde inköp. De ötriga alla göra vida heldre sina medel räntebärande. Längre fram ernar professor Collin äfven atyttra sin återstående boksamling, den lärer utgöra omkring 12,000 band. Ni skall lätt ana de smärtsamma känslorna hos denne man, denne bokälskarer, som nödgat sälja det käraste ban eger :dessa barn som inga sorger ge. Af statsrovisorernas lustfärd till Carlekrona har ekt resultat redan blifvit bekant Man har bibringat dem den åsigt att genomgripande förändringar inom flottans station i Carlskrona äro nödiga och de ha derföre nedsatt en komitå för att derom afgifva ett utlåtande. En sjöofficer, den ende sakkunnige som förefinnes inom revisionen, har blifvit insatt i komitön. Ile faciet. Men de öfriga skola dela äran med honom. Revisionens åtgärd är egendomlig, men beqväm för sjöministern, som derigenom befrias från obehaget att framlägga förslag, som han endast på riddarhuset kan försvara. Nu åter ikläder sig hela statsrevisionen en solidarisk förpligtelse att i alla fyra stånden försvara sitt törslag. Bland märkligheter i det nyligen framlagda af en särskild komite utarbetade förslaget till Landtförsvarets ordnande, torde böra framhållas, att Lifgardet till häst skall ökas med två sqvadroner. händt är att detta regemente är det dyraste i hela armåen, och så dyrt att betydliga svårigheter möta tör regementets törseende med tillräckligt befäl, hvarpå nu stor brist förefinnes, oaktadt turen der är den bästa en ung, rik martisson kan önska sig. Kan det för öfrigt vara välbetänkt att öka nummertalet icke blott vid det dyraste regementet, utan på den dyraste platsen i hela landet, neml. i hufvudstaden? Inom kadettkåren på Carlberg har sedan flera år funnits en god orkester och en vacker sångkör. Begge äro på rörlig fot ullltölje deraf att årligen ett antal kadetter utgår, men alltjemt rekryteras de unga musici med nya kadetter. I höst skulle några äldre kadetter utgå, hvilka varit verksamma i orkestern, och de öfriga landtkadetterna — sjökadetterna voro ännu icke återkomna — beslöto att göra en liten afskedsfest för de afgåcende. Egentligen var förslaget dertill flera månader gammalt; men dess utförande hindrades af den permanenta kassafebern. Ändtligen öfvervanns, temporärt åtminstone, nämnde åkomma, och en utfärd beslöts med ångslup till Waxholm, en dag i början af September. Guvernören gaf dertill sitt samtycke; ett par af de mest omtyckta kompaniofficerarne inbjödos att deltaga i färden. På hotel Falk intogs en middag at det grundliga slag som endast en kadettmage kan digerera. De önskade att deras Wäl lington — så kallas restauratören på Carlberg — skulle varit med för att lära sig huru en kraftig middag bör arrangeras. På eftermiddagen gass bal för en del af det dansande badsällskapet, och glädjen stod högt i taket. Men snabba äro litvets stunder — klockan blef nio och signal gafs till afresa. Ångslupen var eklärerad med kulörta lyktor. Afskedshelsningar och hurrarop från den full