Göteborgsposten – 3 oktober 1865, sida 1

— — — —— —— len ålder slagit sig på detta språkstudium, ra vilket är vida mera än dilettantism hos ho-åt nom. Han har under den senare tiden, då få penningebristen ökats i Skåne, börjat en listig. m agitation för en Jordbruks-förlagsbank, och ilt detta ämne skrifvit åtskilligt med talang. Ba-rron Schwerins läckra bord och benägenhet förg epikurism äro allmänt kända, och de sakkun. niga påstå att hans studier i den finare kok-li konsten äro ojemförligt solidare än hr Tor-å nerhjelms, som egentligen lyser genom sin ut-d märkte kock. 1 Den af lyckan mest gynnade magnaten ilr Skåne är hofmarskalken R. Stjernsvärd. Som s ung obemedlad kavallerioflicer blef han gitt d med den rike handlanden IIagermans i Ystad!s dotter. Denne Hagerman hade en bror i Pa-u ris, som var bankir, och som föll på den idöenI att bli egare till ett herregods Widtsköfle, u som låg i det pastorat der sadren varit kloc-å kare. Som barn hade de begge IIagermän-s:t nerna ofta öppnat grinden för den då rikell egaren till Widtsköfle, grefve Barnekow; dell! hade stundom fått mat i det grelliga köket. Den hade smakat dem förträffligt; men den skulle smaka dem än bättre serverad i de grefliga gemaken, om de sjelfve vore egare till slottet. De blefvo så, ty den gamle grefvens förmögenhet aftog i samma proportion som deras tillväxte. Hr Stjernsvärd köpte egendomen längre fram på ytterst förmånliga vilkor af sin hustrus farbrors barn, och han har, gynnad af lyckan, blifvit en mycket rik man. Den kungliga nådens sol lyser på honom; han har fått en hög hoftitel, han har dekorerats, och om han får letva, så tror man att han genom sin förmögenhet och sin hofhållning skall avancera än mera. Familjen Trolle anses ega den solidaste förmögenheten i Skåne. Denna familj repreTsenteras nu af en baron Trolle på Trollenäs, som är barnlös och hvars förmögenhet genom klok hushållning växer betydligt. Hans bror, kammarherren TLrolle på Klågerup, är familjens hufvud, en man med obegränsadt förtroende för redbarhet och heder, en skicklig landthushållare och försigtig affärsman. Begge utmärka sig som verkliga gentlemän, som välvilliga husbönder för sina talrika underhafvande, och när de skola göra något för efterkommande, så sker det alltid med omtanka och i stor stil. Under mina resor i mellersta Skåne fogade händelsen så, att jag kom i den trakt der en del af grefve Malcolm Hamiltons stora ogendomar äro belägna. Jag kan icke bedöma grefven som affärsman och landtbrukare, men så mycket erfor jag, att han tänkt stort — — nyoch verkat derefter. Alla de gårdar han anallagt äro byggda med stor soliditet och med klok beräkning på framtiden. Alla, med hvilka jag samtalade, tyckte det vara synd om grefven, som nu på gamla dagar kommit i bekymmer. Bland annat lofordades han på det högsta för sitt nit för folkundervisningen. Vid Färlöfs kyrka besåg jag ett magnifikt skolhus, till hvars uppförande han verksamt bidragit. Till skolträdgård hade grefven upplåtit en större jordareal, om jag icke missminner mig, på 3 tunnland. En del dera! skulle skolbarnen sjelfva sköta, och trukten aj deras arbete tillföll dem sjelfva. En annan ot. del sköttes af skolläraren, som derå produceju) rade utmärkt vackra grönsaker, hvilka har id afyttrade i Kristianstad. Han omtalte att in gen examen förr hölls med skolbarnen, som rel gretve II. törsummade att ötvervara, och har )e anslog dervid alltid penningepremier till rät nbetydligt belopp. EN Då jag är på tal om folkskoleundervis jtningen i Skåne kan jag ej neka mig nöjet at en omtla den man, som derför längst och var on mast intresserat sig. Denne man är kyrko herden i Winslöf, d:r Bergman. Innan de sig I lyckades honom öfvertyga sina sockenboar on på tolkskolans nödvändighet, mötte det naturligt kalvis stor svårighet att få skolor byggda oc delarare aflönta. Men då upplät han i den all ta-sicke örvertlödigt bebyggda prestaården si ri-legen matsal till skolrum, och i två år funge Han vir mycket lugn i vagusfönstret och blic