Göteborgsposten – 3 oktober 1865, sida 1

och intrigerande kusin Monica. Han var mycket lugn i sin kurtis och deras samtal rörde sig mest på teologiens tält, hvarest Millys små studier lyckligtvis koncentrerat sig. Ett mild: och allvarligt intresse för Millys renlärighet var det drag som mest låg i dagen vid hans umgänge med henne, och när vi om aftnarne dragit oss tillbaka på våra rum var jag mycket road åt hennes vädjande till mig rörande de punkter hvilka hon afhaudlat med honom samt hennes återgifrande af de samtal hvilka de i låg ton hållit sittande på en afsides stående ottoman, under det han vänligt smålog och då och då skakade på hufvudet åt hennes emellanåt tvifvelaktiga läror. Millys vördnad för sin lärare och hans beundran tilltogo för hvarje dag och vi brukade kalla honom för Millys biktfader. Han frukosterade med oss den dag då vi skulle af resa, hvarefter han i all förtrolighet och i kraft af de: rättighet hans heliga kall gaf honom öfverlemnade åt henne en liten bok, mycket praktfullt inbunden, som på ett sit hvilket han rekommenderade afhandlade några religions punkter rörande hvilka hon ej var riktigt tillfredsställd På första bladet i boken fann hon denna lilla inskription -Till miss Millicent Ruthyn af en uppriktig vän, den December 18 1. Ilan rodnade något, då han öfverräckt boken, och smålog på sitt vanliga sätt under det han ögonlock blygsamt voro sänkta mot golfvet. Decemhersolen hade redan försvunnit bakom kullarn innan vi intogo våra platser i åkdonet. Lord Ilbury stod med armbågen stödd mot karmen a